Ynklig, liten och värdelös

Sov sisådär inatt, vaknade flera gånger, och när Angelica och Vickan gick upp vid kl 06 för att packa sitt sista så låg jag vaken en bra stund. Jag är så väldans lätt väckt, så minsta ljud gör så att jag vaknar tyvärr. När klockan var 08 gick vi upp ordentligt, jag och Amanda. Vickan och Angelica drog ju nämligen hem idag då det väntade saker där hemma. Så nu är det äntligen lite lugn och ro här. Nej, skoja bara haha.

Vi skrapade ihop det sista som fanns att äta, packade ihop våra saker, och började sen med den stora städningen. Tog bra lång tid att göra rent allt, och då hade vi ändå en rätt så liten lägenhet. Efter några timmar, och med mammas hjälp blev vi tillslut klara.

Så vart har vi nu hamnat?! Hemma hos mamsen, alltså i mina kusiners stuga som mamma, min lossasmorfar och hans flickvän har bott i under veckan. Erland och Cathrin hade nämligen också bestämt sig för att dra sig hemåt idag då Erland blivit dålig. Vilket betyder, att det nu finns plats för mig och Amanda här. Så skönt att det löste sig så enkelt. Nu är planen att vi stannar tills på lördag, och det känns helt lagom faktiskt. Skrivit en lista på saker jag ska göra när jag kommer hem, och insåg att det faktiskt fanns en del roligt som väntar där hemma. Så alltså inte alls för mycket ångest över att behöva åka hem som tur är.

Så, vad gjorde vi idag då?! Jo, eftersom planerna gick i krasch igår, så bestämde vi oss för att försöka göra om dom idag. Och idag lyckades vi genomföra dom, yey. Så vi åkte till andra sidan sjön, för att därifrån åka bandvagn upp på berget där vi stannade vid våffelstugan och åt lunch. Kan inte säga att det var sådär jättehändelserikt, men det var väldigt väldigt mysigt. Det var skönt att hitta på någon annan aktivitet än att bara åka skidor hela dagarna trots att jag älskar det så mycket haha.

Vi vände typ i dörren när vi kom hem haha. Vi bytte om till skidgrejerna och fick sedan skjuts till backen. Trots att vi inte hade åkt tidigare idag kände vi oss båda väldigt sega. Vi ramlade lite, och vid det tecknet ska man sluta åka innan det är försent. Så vi stack in i värmestugan ett tag och smuttade på varm choklad innan vi begav oss ut igen. Men tyvärr gick det inte så bra efter det heller.

Vi åkte i en skogsbacke där de var lite kulligt och hoppigt. Jag lyckades tappa farten och kom inte riktigt över kullen och gled istället tillbaka. Amanda missade helt och hållet att jag hade stannat och märkte det inte förrän hon var en bit längre ner och vi inte längre såg varandra. Så det jag nu behövde göra var att knäppa av mig snowboarden, gå över kullen, sedan sätta på mig den igen, för att sedan ta mig upp på fötterna . Detta är något jag inte klarat av själv, utan något jag har behövt hjälp med utav kompisarna. Når nämligen inte fram till mina fötter, då det gör så väldigt ont. Därför har kompisarna varje gång hjälpt mig spänna snowboarden. Nu var ju dock problemet att Amanda var långt nedanför mig. Så, jag behövde göra det själv.

Till att börja med skulle jag ju spänna loss mig, bara det tog mer än fem minuter. När jag väl kommit loss med ena foten lyckas jag efter lite om och men ta mig över kullen, då var det dags att spänna fast fötterna igen. Det tog ytterligare ett bra tag då jag behövde korta pauser då och då eftersom det gjorde så ont att utsätta sig för den sträckningen som krävdes för att nå till fötterna. Efter 5-10 minuter var jag fastspänd. Nu återstod bara det sista, att komma upp på fötterna igen. Enkelt var det inte, och efter femte misslyckade gången brast jag ut i gråt. Åka snowboard är något jag kunnat gjort i flera flera år, och att jag nu inte ens klarade av det enkla att ställa mig upp var som att få en käftsmäll. En käftsmäll med tankar som säger "Du är inte frisk, du är jättesjuk, du är döende, och kommer troligtvis aldrig mer kunna göra detta." Det var det som for upp i mitt huvud och mycket energi gick åt åt det, jag kände mig så otroligt besegrad. Och så var det så otroligt skrattretande hur jag varje gång var så så nära på att klara det, men istället för att komma upp på benen, så ramlade jag ihop till en hög. Skämdes gjorde jag, här låg allas "hjälte" och bölade för att hon inte kom upp på benen, nej usch vad ynklig, liten och värdelös jag känner mig där och då.

Efter MÅNGA försök och mycket gråt och frustration lyckades vi ändå ta oss ner till parkeringen där mamma hade kommit till undsättning. Fick en kram och sedan körde vi hem till stugan igen. Efter lite tröst av mamma lade jag och Amanda oss i sängen och slumrade till ett tag innan maten. Finns inget som gör mig mer trött än att gråta, blir helt galet trött och ögonen bara svider, så en powernap var precis vad som behövdes. Sedan väckte mamma oss med en god middag som vi mumsade i oss. Så lyxigt att få maten serverad på bordet nu när man är "van" att göra sin egna mat. Efter maten kändes allt hyfsat okej igen som tur var, men jobbigt psykiskt är det när sådant här händer.

Något som det var dags för idag var byte av kassetten, alltså medicinen i pumpen. Vi bytte den precis innan avfärd men den räcker ju bara några dagar innan det tar slut. Så innan vi åkte förberedde vi oss med en ny kassett, samt instruktioner av sjukhuspersonal på hur man gör när man byter. Det var läskigt, för jag vet ju vilken katastrof det skulle sluta i om vi inte hade lyckats. Katastrofen utbröt dock aldrig som tur var, med lite stöttningen av vården på telefonen så skötte vi oss bra.

Somnat vaknat, somnat vaknat, har jag gjort i flera timmar nu. Tänk vad det hade gått snabbt om jag bara var pigg haha. Mamma "skällde" lite på mig att jag skulle gå i säng istället, men jag vill ju uppdatera er, samt dokumentera, ni ska veta vad jag sliter haha. Nej, skoja bara, älskar verkligen att få skriva och dela med mig med till er, mina fina underbara läsare. Natti, från en galet trött tjej.


Gillar

Kommentarer

Rebecca
,
Tänk i stället att du är den enda som vi nånsin hört talas om som skulle ge sig ut i backen med allt du fått gå igenom! Herregud den vanliga medel-Svensson stannar hemma för skoskav! Det är inte du du INTE klarar som spelar nån som helst roll, det är din kämparglöd och envishet och sätt att förmedla livsglädje som är SÅ inspirerande och något väldigt unikt för just DIG! DET gör dig den hjälte du är!
Irene
,
Din styrka är fantastisk! 💛
Pias
Pias,
Den största segern är att bemästra hindren... det gör ju du, gång på gång ! ❤️
nouw.com/pias
Malin
,
❤❤❤
hildahedlund
hildahedlund,

Du är verkligen helt fantastiskt inspirerande! Du är så duktig, så stark, och så fin som människa.❤️ Kramar till dig

nouw.com/hildahedlund
Carina
,

Du är värd all lycka💛💛💛

Midia
,

❤️❤️❤️ Superhjälten. Hur cool är inte du som ändå har den sjuka viljan att göra det du behövde göra?!

Helén
,

Du är ALLAS hjälte för att du inte ger upp, utan fortsätter att kämpa i alla lägen. Du är grym så var stolt över dig själv! Headern på bloggen är sååå fin! Ha en bra dag Saga!! <3

Olssonns
Olssonns,
Gittan
,

Älskade superhjälte även du måste ha en dålig dag bryta ihop och komma igen. I din situation är det ett under att du inte bryter ihop oftare. Saga du är en fantastisk glädjekälla!! Älskar att läsa din blogg, du är fantastisk på att uttrycka dig många kramar till dig❤️❤️❤️❤️