Världens finaste lag!

Igår var det möte i skolan. Jag pratade med min mentor och rektorn för mitt program, samhäll. Det gick bra. Vi lade upp en plan på vad vi ska göra, och jag har valt att fokusera på matte och engelska. Känns skönt att äntligen ha något bestämt. Jag fick min dator och alla min skolböcker, så nu känns det som att jag är på banan, äntligen.

På kvällen åkte jag till innebandyhallen för att kolla på mitt lag, som skulle möta damlaget. Det var i Maj vi sågs sist så det var riktigt kul att få se dem. Jag har inte vågat komma ner på träningar för att jag tyckt att det varit så jobbigt. Det är svårt för mig att acceptera att jag aldrig kommer stå där på planen igen. Jag stod där med gråten i halsen hela tiden. Jag har inte tänkt på innebandyn så mycket i sommar, då det inte har varit säsong. Det var typ igår alla känslorna kom, och de kom som en jävla storm där inne i omklädningsrummet. Jag lyckades ändå hålla leendet uppe, men när någon frågade hur det var med mig så brast det. Det gick verkligen inte att hålla tillbaka gråten, även fast jag så gärna velat visa mig stark. Jag tycker verkligen inte om att gråta inför andra människor.

Jag fick iallafall världens gulligaste present av laget. En bok, som de hade klistrat in bilder i. Allt från bilder från seriepremiären förra året, till roliga skämt. Det syntes verkligen vilket arbete de har lagt ned. Jag blev helt rörd när jag läste den. Tack! Världens finaste lag är ni! 

Allt känns lite jobbigt just nu, och det känns ju inte roligare att veta att jag har tre veckor på sjukhuset framför mig. Det känns piss rent ut sagt. Jag är så jäääävla less på detta. Det känns som att det kommer hålla på i evigheter.

Gillar

Kommentarer