Varför tyckte jag att jag var ful då?

Hej! Vädret förstörde pappas planer idag, så han hoppas på att det går att göra överraskningen imorgon istället.

Då fick jag tid för min gamla kompis Amanda, så det gick absolut ingen nöd på mig. Det var ett bra tag sen vi var med varandra, så det var kul att få träffas igen. Vi bakade vaniljbullar medan vi pratade massor. Både gott och supertrevligt!

Pappa hämtade mig hos mamma. På vägen hem följde även Cissi med, som ska sova här. Är och har varit trött typ hela dagen, och jag bara längtar tills jag får sova. Håller på att vrida tillbaka dygnet, och då vill jag inte sova på dagarna. Det är jobbigt att inte få en liten "vilostund", blir verkligen så trött.

På tal om en helt annan sak. Ibland kan jag kolla på bilder från förr. Att jag inte insåg hur fin jag var, med mitt tjocka fina hår?! Jag var ju jättesöt, tycker jag nu. Då, när jag såg ut sådär, tyckte jag inte alls om mitt utseende. Tråkigt att något sådant här (cancer) måste hända för att man ska inse det! Att inse hur vacker man ändå är! Att sluta se alla problem man har, och istället fokusera på det positiva! Det är en lärdom jag är tacksam över att jag fått, helt ärligt. Man ser på livet helt annorlunda nu, och jäklar vad jag mognat i mig själv i allt detta elände!