Spridning av cancern?!

Okej, ett försök till en snabb återberättelse om var jag hållit hus de senaste dagarna! Igår hämtade vi äntligen hem Ricke, min moppebil som jag inte fått köra sedan olyckan. Varit lite strul med den men när vi äntligen lämnade den till några familjekompisar så fixade han den på mindre än ett dygn. Världens snällaste, tack! Småläskigt att köra den måste jag erkänna, tror nog att den rädslan tyvärr kommer sitta kvar där ett tag.

Sedan blev det lite spalyx. Fick nämligen ett presentkort på en spabehandling i julklapp av Lavemarks och var dit igår. Så himla skönt och avkopplande, verkligen något som jag behövde. Önskar man kunde göra något sådant oftare. Sedan åkte jag faktiskt hem till Lavemark för lite hundpassning av lilla Enzo. Lite lek, mys, och en nap.

Idag blev det en sväng till sjukhuset igen. Denna gång med vanlig bil och en annan anledning haha. Träffade nämligen en ny psykolog, som ska hjälpa mig hantera min ångest och oro, få lite knep hur man kan hantera panikattacker. Blir ni inte lite stolta över mig nu, att jag ger det en chans? Det gick väl helt okej, men fick inte ut så mycket av samtalet idag. Antar att de första gångerna är så då psykologerna måste bygga en helhet innan de kan börja hjälpa, så ska väl försöka ge det några gånger och se om jag tycker det hjälper. Efter samtalet flyttade vi oss upp några trappor, till Bonken, vi hade bestämt tillsammans med hemsjukvården att vi skulle träffas där istället för hemma eftersom jag ändå var på sjukhuset (Närmre dem). Idag var det dags för nålbyte och det gick som tur var bra idag igen. Skönt att ha det avklarat. Min nya läkare från HSV följde också med så att vi fick träffas och se varandras ansikten. Jag gillade henne mycket och fick väldigt snabbt förtroende för henne på det sätt hon agerade.

Och det jag sysselsatt kvällen med har varit att hjälpa till och sminka Vickan. Hon var nämligen på Idrottsgalan här i Uppsala ikväll, och behövde därför hjälp med sminket. Inget jag nämnt förut tror jag men ni kanske anat att jag har ett stort modeintresse och tycker det är väldigt roligt med smink. Därför tycker jag att det är extra kul att få hjälpa på det sättet.

Nu till det jobbiga. Jag har börjat känna som smärta/obehag i mina revben på vänster sida. Och det har känts i ungefär 2-3 veckor nu. Innan har jag inte riktigt kunnat hitta någon speciell punkt där de gör ondare utan det har bara känts som ett obehag i hela vänster sida. Men igår hittade jag själva området som gör ont, och jag blir såklart rädd på en gång. Varje gång jag känner smärta någonstans så tror jag alltid att det är metastaser (spridning av cancern). Och detta ger mig sådan fruktansvärd ångest och gör mig så orolig. Har så svårt att trycka bort den ångestkänslan, då smärtan hela tiden då och då tittar fram.

Jag är väl lite halvt "skadad" när det gäller detta. Att jag så fort jag får ont någonstans inbillar mig att det är spridning. Denna gång är jag dock rätt säker på att jag har rätt.. Jag vet ju att det med största sannolikhet kommer hända någon gång, och det är ett under att det inte har hänt ännu. Trots att jag är så inställd på det så tror jag ändå inte att jag är förberedd på om jag skulle få ett sådant besked. Det skulle bli så otroligt mycket mer verkligt då, det är nog det som skrämmer mig.

Om jag gör en röntgen och får reda på att det är spridning så kommer jag få jätteångest, eftersom jag vet att det inte går att göra något åt det. Men om det visar sig att min gissning är fel, att det inte är något, kommer jag ju då istället kunna andas ut och känna världens lättnad. Nej, det är en jobbig övervägning, har ingen aning om vad jag vill. Jag berättade om min smärta och ångest idag för min läkare. Hon undersökte mig, kände på området, och så fick jag göra lite olika rörelser för att se om jag fick någon smärta utav det. Hon sa att hon inte känner sig oroad, då ingen av rörelserna jag gjorde påkallade någon smärta, och då hon inte heller kunde känna något konstigt. Lite av oron släppte väl av hennes ord, men det finns mycket kvar.

Nu ska jag försöka släppa alla tankar och sova, imorgon är det fredag och helg, yeeey! Natti! <3

​I brist på bilder så kommer det lite fler bilder på gulliga Enzo! Lite ​smått​ (väldigt) ​förälskad i honom haha!

Gillar

Kommentarer

Fia
,
Hej saga! Det måste vara supersvårt att ta beslut om du ska göra en röntgen eller inte. På ett sätt kanske du behöver göra den för att vara lugn. Så du får ha koll på din egen kropp
Fia
,
Men kanske främst för att stilla din oro
Helene K
,

Bra att du fått en läkare du fått förtroende för, hoppas det kommer kännas likadant med psykologen framöver. Starkt av dig att ge det en chans. Söt hund! 💛

salmafjarrstrand
salmafjarrstrand,
underbara Saga! du är värd allt gott här i livet och jag hoppas att din oro över smärtan är fel. för du förtjänar verkligen inte mer skit nu❤️ du är bäst
nouw.com/salmafjarrstrand
inourthoughts
inourthoughts,

hoppas verkligen allting ser bra ut! du förtjänar det bästa 😟 <3

nouw.com/inourthoughts
Ulla B
,

Kram! <3

Kristina Gissler
,
Carina
,
Kram❤️ ❤️ ❤️ tänker på dig !
Carina
,
Gör en röntgen för annars går du bara och ältar det hela och kan inte förtränga det. Kram ❤
Maria
,
Bra att du har fått en läkare som du fått förtroende för . Jag förstår att det är ett svårt beslut om du ska röntga eller inte .Du är så värd att få lite lugn o ro så jag hoppas verkligen inte att det är nån spridning . Stor kram till dig fina Saga 💛❤