Skratt på Hospice

Här har jag suttit två dagar i rad och kämpat med ett inlägg till er, men det slutar alltid likadant - jag somnar haha. Ni ska bara veta vilken galen talang jag besitter när det gäller att sova sittandes haha.

Dagarna ser rätt likadana ut nu för tiden. Jag får lite besök hit och dit, några små utflykter, och massor av omläggningar. Kroppen mår både bra och dåligt. Jag har varit väldigt väldigt trött, och somnar många gånger mitt i samtal. Och sedan får jag världens svettattacker, vilket stör sömnen en hel del. Men måendet i nuläget är ändå helt okej. Känner mig glad och kan skratta mycket, och känner mig dessutom också väldigt lugn. Detta har jag er att tacka. Er stöttning de senaste dagarna har verkligen givit mig så otroligt mycket.

Sedan har jag fått lite hemmatid också. Vi firade bland annat min kära storebror Joel, som fyllde 19 år. Och ja, ett litet minikalas skulle vi ha. Och ja, denna historia är bara för rolig för att inte dela med sig av. - Vi satt och fikade allihopa, och tårtan hade gått runt till ungefär hälften av bordet. När Joel fick tag på den gick det dock lite snett, för då hamnade plötsligt tårtan uppochner i min kusins händer, och resterande tårta på gräsmattan. Oj vad vi skrattade, önskar verkligen jag hade filmat det hela. Trots att tårtan mosades så lade vi tillbaka den på fatet och delade på den haha, den var ju liksom alldeles för god för att slänga. Ett gott skratt och ett riktigt härligt minne skulle jag vilja påstå.

Rocky har verkligen inte varit sig själv på sistone. Han har blivit hur "mammig" som helst, och vägrar många gånger att lämna mig. Mamma tvingas bära honom genom avdelningen, nedför trapporna, och sedan ut, innan hon släpper ner honom annars stannar han bara och vägrar att gå. När jag väl följer med på promenaderna så måste jag alltid vara före personen som håller i honom, annars går han inte förrän han är bredvid mig. Han följer med mig vart jag än går och ska krypa upp i knät så fort han får chansen. När jag ligger i sängen och Rocky inte är där står han och gnyr tills jag tar upp honom. Varje natt sover han med mig, och när jag ska upp på mornarna lägger han sig på mig och nästan kravlar sig fast. Likaså ska han upp i knät vid varje omläggning. Jag har ju alltid varit matte men såhär fast vid mig har han aldrig varit. Det är verkligen som om han känner något, fast ja, jag är ju ganska säker på att djur har ett sjätte sinne. Stör mig absolut inte på det, utan känner mig bara ännu mer älskad. Det chockar mig bara vilken förändring det har blivit. Mitt lilla hjärta! <3

Sedan har vi pratat väldigt mycket om livet efter döden, änglar, själar, ja, allt vad det är. Och jag känner mig nu så övertygad att detta liv bara är ett kapitel, och att jag nu vänder blad till nästa kapitel. Något som alltid stått på min bucketlist är att besöka ett medium, något som är på tiden att ta tag i. Vad har ni för erfarenheter kring detta? Har ni några allmänna råd? Hur väljer man vilket medium man ska gå till? Vill ju helst inte att denne ska ha hört talas om mig.

Okej, avslutar detta inlägg med en till liten "rolig" sak. Vissa kommer inte alls tycka detta är roligt då skämtet är väldigt grovt, men jag resonerar att man måste få skratta åt eländet ibland för att "överleva" dessa svåra prövningar. Okej, nu till saken. Vi åt ikväll take-away från Chop-chop, och ni alla som ätit där vet att man får en liten lyckokaka till maten. Lyckokakor fick vi alla tre. De andra öppnade sina och fick någon tråkig som "Du är snäll och generös". Jag "klagade" då lite och tyckte det var lite konstigt att man får en sådan text i en lyckokaka. Jag tänker att den ska tala in i framtiden typ haha. Öppnade sedan min och börjar skratta hysteriskt. Ingen förstår någonting och frågar ivrigt vad det stod. "Du kommer få ett långt liv". Vi alla skrattade hur mycket som helst. Här satt vi alla på Hospice och jag får denna lapp. Oddsen att vi ens skulle få med denna kaka i vår påse är ju minimal, och sedan att just jag av vi alla tre får den kakan. Nej, så ironiskt haha. Vissa hade kanske brustit ut i gråt, men jag tror detta är vår överlevnad i detta elände, ett skratt. Analyserade sedan lappen ännu mer och tänkte till lite. Kanske menar änglarna där uppe att jag kommer få ett långt liv, för livet slutar inte här för mig, livet fortsätter i nästa kapitel. Det är min tro!

Promenix!

Vårt fina kalas!

Picknick vid ån!

Och efter maten pedikyr deluxe!

Detta är en inhalator som hjälper något mot min hosta!

Här har vi en vakthund haha!

​Och här har vi den!!!

Gillar

Kommentarer

Moa
,
💛💛💛
mathildastr
mathildastr,
bästa finaste du 💛
nouw.com/mathildastr
Lena
,
Älskade fina Saga. Ingen ska behöva gå igenom vad du går igenom vid din ålder, eller ens någonsin. Jag önskar jag kunde göra något bättre för dig, men allt jag kan säga är att du finns i mina tankar och att du berört många människors liv. Det är så fantastiskt att du till och med i denna svåra sits har humorn i behåll och skrattar åt den där lyckokakan. Du är underbar. Vill bara kapsla in dig i trygghet och lugn.
Malin
,
❤❤❤
Eva
,
❤️✨🥝✨❤️
Jonna
,
Underbara saga! <3 Du kommer att ha ett långt liv, det som kommer efter (som du säger). Och du kommer vaka över dina nära och kära, som en skyddsängel. Sen ses ni igen, en vacker dag, på andra sidan. Då står du där med ett stort leende och tar emot dem <3 Glädjetårar rinner ner för era kinder, ni kramas hårt och länge, och skrattar av lycka.
aflyingbutterfly
aflyingbutterfly,
Vad mysigt ni ser ut att ha haft det! och vilken underbar hund! stor kram
nouw.com/aflyingbutterfly
Camilla
,
Lappen kanske vittnar om att de snart, väldigt snart har något nytt att testa mot din sjuldom 😉❤ jag tänker mycket på vad som händer när man dör, finns något efter? Min pappa gick tyvärr bort i april i cancer och min mamma två år innan det i cancer, jag undrar vart är de nu? Kram och styrka Saga ❤❤❤
A
,
Exakt så menar änglarna ❤
Du kommer ha ett långt liv fina ❤
Massa kärlek
Sara
,
vad fin du är! och jättefin klänning!!