I torsdags vaknade jag riktigt glad! Kom upp tidigt, solen sken och snön glittrade. Jag och Joel planerade ihop dagen och det kändes som att denna dag inte kunde gå fel. Men tyvärr kunde ju den det hehe..
Tredje dagen på sjukhuset, denna gång planerat dock haha. Skulle nämligen till psykologen vid 11.30, trodde jag iallafall. Kom för en gångs skull med tio minuters marginal, och jag väntade, väntade och väntade. När jag suttit där i 30 minuter blev jag lite irriterad, de tog ju tid från vårat samtal. Så efter att jag knackat på hennes dörr gick jag runt och letade efter henne. Hittade henne tillslut med hjälp av en kollega. Hon hade nämligen smugit in på en annans kontor och satt där och pratade. Hon blev chockad när hon såg mig, "Jag trodde inte du skulle komma!". Jag förstod först ingenting, men sedan berättade hon att hon antagit de då våran tid var klockan 11 och jag inte hade kommit. Jag minns verkligen att vi sa halv, och hon tvärtom haha. Men eftersom hon fick sig en liten rast drog hon också över på sin lunch så att vi hann prata lite iallafall. Och ja, en liten update hur jag tycker att det går med hela psykolog-grejen. Jag har nu gått tre gånger och kan faktiskt chockat säga att jag gillar henne och att samtalen flyter på bra. Dock så är jag väldigt tveksam på om det hjälper mig på något sätt, och mycket till tips har jag inte heller fått. Så ja, jag vet inte, ger iallafall inte upp utan kommer fortsätta ett tag till.
När jag ändå var där fick jag min stukade fot tejpad. Riktigt skönt att få lite stöd! Och inte kunde jag ju lämna sjukhuset utan att hälsa på Lekterapin, fina fina dom. Tänk vad dom förgyllt mig sjukhustid alltså, och det vet jag att det inte bara är jag som tycker. Önskar att sådana viktiga jobb som dom har, var mer betalda för dom gör verkligen sådan stor skillnad. Dom gör ens helvete till ett lite mindre helvete. Så så viktiga!
Sedan hämtade vi upp Jackie, sedan Rocky och sen blev det raketfart hem för att tillsist hämta Lovetuss. Så kul att se hans min när han såg att det var vi som kom och hämtade honom. Han visste nämligen inte om det då det egentligen är pappavecka. Men vi fick ta honom en dag i förväg eftersom Joel och Jackie var här.
När vi kom hem gjorde vi lite mellis och sedan blev jag helt galet trött och lade mig i soffan. Love och Joel spelade Wii för fullt medan jag och Jackie tog en powernap. Råkade bli så att jag sov i hela två timmar och när jag vaknade mådde jag verkligen inte alls bra. Hade en uppblåst mage och kände spykänsla, gick därför in och lade mig på toagolvet. Där stannade jag i två timmar tills jag tillslut fick för ont i tumören av det hårda golvet. Bad Joel hämta en hink ifall det skulle ske och sedan hjälpte han mig ut till sackosäcken ute i vardagsrummet. Två minuter hann jag ligga där innan jag på riktigt spydde upp typ hela min magsäck. Yey! Skulle väl inte kalla det fobi helt och hållet men nästintill det. Alltså det är ju bara alldeles för hemskt..
Medan resten av familjen åt min önskemiddag låg jag helt utslagen och huttrade i soffan. Hade längtat så länge efter just denna mat men där och då ville jag inte ens känna lukten då jag mådde så illa. Skakade konstant i ytterligare två timmar och innan mamma och Love gick ner och lade sig kände mamma på min panna och konstaterade att jag inte hade feber. Jag gjorde iordning mig för sängen och hade tjocka stora kläder på mig plus en värmekudde och en liten vovve. Skönt i några minuter innan det vände om helt och hållet, jag kokade. SMSade med mamma som tyckte jag skulle ringa hemsjukvården och rådfråga dom. Det gjorde jag och berättade vad som hade hänt. Hon frågade lite detaljer och bad mig sedan ta tempen. Över 38 grader hade jag då vilket chockade mig då jag en halvtimme tidigare inte alls varit varm. Sjuksköterskan tog alla uppgifter och ringde till jourläkaren och ringde sedan tillbaka till mig igen. Vet ni vad hon säger då?! Jo, att jag kanske kunde ha blodförgiftning och att jag borde åka in. Eeehh okej, detta gjorde mig ju verkligen lugn. Jag kände mig tveksam, kunde det inte bara vara vanlig magsjuka eller något?! Vi bestämde istället att hon skulle komma hem till oss och undersöka mig lite så fick vi se sen.
Jag somnade sekunden vi la på, om inte innan till och med hehe. Vaknade av mamma som kom upp och var lite orolig eftersom jag inte svarade på hennes sms. Och mycket mer kommer jag inte ihåg faktiskt. Mamma hade dock kul, för tydligen hade jag yrat jättemycket och pratat väldigt osammanhängande och typ somnat om varje sekund. Något minne av någon sjuksköterska har jag inte men det var tydligen en här också. Ja, blodförgiftning hade jag som tur var inte, men möjligtvis en släng av magsjuka.
Igår vaknade jag upp med svullen mage och lite huvudvärk men mådde annars bra. Hade en sådan där hemmadag som typ annars aldrig händer. Faktiskt riktigt skönt måste jag säga. Sedan blev det som vanligt soffamys med la familia.
