Positiva saker i ett negativt besked!

De gångna dygnen har varit en ren bergochdalbana. En blandning mellan allt, lycka, ilska, tårar, glädje.

I förrgår fick jag beskedet. Ett besked som jag egentligen redan visste svaret på. Jag och mamma har kommit till "ro" på något sätt, och förstått det faktum att det inte ser bra ut. Men övriga tog det hårt, och det är inte alls konstigt, för detta är något som man inte ska behöva höra.

Vid min sida under samtalet med läkaren hade jag mamma, pappa, och Knut. Kan inte förklara min tacksamhet över att Knut följde med! Oerhört tufft för honom att bara kastas rätt in i detta, men ändå lyckades han hålla sig på benen. Jag kan inte tacka honom nog för all energi, glädje, och kärlek jag får av honom. Trots allt elände kan han göra mig till den lyckligaste tjejen i världen!

Så, vad sa läkarna igår då?! Tumören har börjat växa igen, precis som jag förmodat. Och nu har de inga fler alternativa botemedel att ge mig. Nu är det alltså palliativ vård som gäller. Jag ska få den bästa möjliga vård för att få det så bra som möjligt! Det positiva i det hela är iallafall att jag inte fått någon spridning, utan tumören håller sig där nere i bäckenet, vilket jag är så oerhört tacksam över. Det är vanligt att få metastaser i lungorna, och att jag inte fått det än är ett mirakel.

Men såklart ger jag ju aldrig upp hoppet! Jag kommer aldrig sluta kämpa förrän det är slut med mig! Lyckats tjata till mig en ny biopsi, där de kommer ta en bit av tumören, och skicka till en studie i Tyskland. Forskningen går framåt varje dag, så inte fan kommer jag att ge upp!

Tack för alla otroligt fina kommentarer. Varenda en av er stärker mig! Ni är helt fantastiska! Trots allt detta hemska så är det ändå så mycket värme och kärlek! Kan inte tacka er nog för det!

Jag är fortfarande jag! Och inte trodde jag att det kunde vara så kul att dammsuga! Jag och Bärra är fortfarande en dreamteam. Ni trogna läsare vet vad jag pratar om!

PUSSATTACK!