Orolig

Idag städade jag hela lägenheten. Oj, chock haha. Nej men pappa opererade sig idag, så jag ville att det skulle vara fint och fräscht när han kommer hem. Tog ett bra tag då jag dammsög, dammtorkade, samt fixade alla blommor. Hoppas han blir glad!

Pappa gjorde illa sig redan i ungdomen, och har därefter genomgått flera operationer. Nu har det dock blivit så dåligt igen, att hela knäleden behövdes byta ut. Han var riktigt nervös innan, och likaså jag. Har länge varit jätteorolig över att det ska hända mina nära och kära något. Så fort någon inte svarar i telefonen så tror jag att personen har dött. Jättejobbigt att känna den oron hela tiden. Får verkligen världens klump i magen. Allt blev tusen gånger värre efter att jag fick cancer, för nu inser jag hur mycket alla betyder för mig och att jag behöver ha dem omkring mig. Det skulle verkligen krossa mig om något skulle hända dem.

Aja tillbaka till pappa. Han åkte till sjukhuset vid lunchtid, och jag började bli lite orolig vid fyratiden. Ringde därför till avdelningen för att fråga hur det hade gått. Då sa hon i receptionen att det fortfarande inte fanns någon information, och jag bad henne ringa mig så fort de visste något. Vid halv nio ringde jag igen. Nu ännu mer orolig, operationen skulle bara ta två timmar. Då var det en (förlåt) jätteotrevlig tjej som svarade. Jag förklarade hur orolig jag var över min pappa, och att jag önskade information om vad som händer. Tydligen hade han inte kommit från uppvaket ännu. Då frågade jag om jag kunde få komma upp och bara få säga hej när han kommit tillbaka. Personligen hade jag velat träffa någon anhörig efter en operation. Varpå hon strängt sa nej. Och absolut förstår jag det, besökstiden var slut. Men så som hon pratade med mig i telefonen tyckte jag inte var okej, riktigt snobbig, och jag blev väldigt ledsen efteråt. Telefonsamtalet gjorde allt annat än att lugna ner mig. Tycker att de borde vara väldigt vana med denna typen av telefonsamtal och då kunna hantera det lite bättre.

Nu slutade det iallafall med att jag ligger här hemma "själv" i lägenheten med Rocky, och är orolig och ledsen. Såklart fattar jag ju att operationen gick bra, eftersom han ligger på uppvaket, men jag har ändå en klump i magen. Min ÄLSKADE pappa!!

Nu ska jag fortsätta mysa med den här skrutten! Godnatt på er!

Gillar

Kommentarer

Susanne
,
Men oj, vilken eftermiddag du har haft. Vad synd att inte alla förstår vad vad lite vänlighet betyder för en medmänniska. Stor varm kram till dig🌟
Annicka Lavemark
,
Stackars dig och Börn! Hoppas operationen gått bra. Mys med vovven 💕💕
Eva H
,
Onödigt att vara,så otrevlig. Självklart oroar man sig. Hon kunde gott ha låtit dig komma o säga "Hej" alternativt låtit dig prata med din pappa. Det hade jag gjort!
J-Å
,
Ja, åtminstone så borde hon sett till så att ni fick telefonkontakt med varandra. Kan ju inte vara så komplicerat.
Gudrun
,
Hoppas allt gick bra med din pappa. Jag blir så heligt förb......arg, när jag hör talas om ovänlig och ohjälpsam vårdpersonal. De ska banne mej vara trevliga och hjälpsamma särskilt när de har att göra med oroliga anhöriga som söker information. Du råkade ut för en oprofessionell person; en som borde arbeta med maskiner och inte med människor. Grrr!
Ingela
,
Hoppas operationen gått bra så han är hemma snart igen🍀
Pias
Pias,
Klart man är orolig som anhörig eller vän, förstår din ledsnad över sånt bemötande. Vilken söt jycke du har!!
nouw.com/pias