Nya metastaser upptäckta

Känner mig typ skyldig när jag är såhär dålig på att uppdatera haha. Kan ju förstå om ni är nyfikna när ni inte får höra något av mig. Men ja, energin sviker många gånger, och när det gäller det tänker jag inte pressa mig själv. Så ja, vi kör ännu en gång på den gamla hederliga sammanfattningen helt enkelt!

Torsdag 31/5

Jag vet helt ärligt inte vad jag fick energin av i torsdags. Förvånade denna gång inte bara andra utan också mig själv, rejält. Jag tog färdtjänst vid 11.10 för att åka och göra fransarna. Där jag inte bara får känna mig lite bortskämd, utan också klättra på den där lilla tråden till det normala livet för en liten stund. Under hela besöket låg jag och velade om jag vågade ta risken att ta mig till stan och träffa en kompis eller om jag bara skulle åka hem. Det som gör det extra läskigt är när jag varken har rullstol eller tillgång till bil. Tycker cancern styr mitt liv alldeles för mycket, och just i denna stund så var jag ju faktiskt ganska pigg och mådde rätt så bra. Då ska ju inte rädslan att något ska hända stoppa mig. Så jag tog risken, skulle det hända något akut så var ju inte sjukhuset och en ambulans långt ifrån. Så det blev ytterligare en taxi ner till Stora torget, där jag mötte upp min vän Angelica. Jag förberedde henne på att det bara skulle bli en kortis.

Vi började med att ladda batterierna med lite mat. Är det något jag verkligen snålade med förut så var det att köpa mat till mig själv. Gick då istället hungrig och käkade mat när jag kom hem Men inte är det livskvalité att gå runt hungrig? Så mycket pengar jag gjort av med på mat den senaste tiden trodde jag nog aldrig att jag skulle göra. Men jäklar vad mat gör mig lycklig, och att få köpa det där man är sugen på just i stunden är ju bra fantastiskt haha. Efter min goda kebab gick vi runt i butiker. Hade en hel del på inköpslistan bl.a. något att ha på sig på Joels student, som är imorgon. Prova kläder själv är något jag inte längre kan fysiskt, så det var perfekt att ha en egen liten assistent som hjälpte mig, aka Angelica. Tyvärr var det just dock när jag provade kläder som min dag blev lite sämre. Jag märkte att jag hade blod i nederkant på min instoppade tröja, och kunde för några sekunder inte begripa vart de kom ifrån. Sedan förstod jag, från en av bölderna jag har på ryggen. Kan säga att jag bara av att se dem började gråta, att sedan se att en av dem blödde gjorde ju inte saken bättre precis. Blev jätterädd, grät en skvätt, och ringde till mamma och meddelade. Mamma ringde då i sin tur till HSV, som förberedde sig på att komma ut när jag var på g hem.

Men detta skulle inte stoppa mig att fortsätta, vi gick hela gågatan. Nu är ju dock den kanske inte speciellt lång egentligen, men för mig är den det. Jag går ju så otroligt sakta också och måste dessutom pausa var 20 meter. Det slutade med att vi var där till stängning, alltså till kl 19. Förstår ni hur sjukt det är ändå?! Var alltså där i hela FEM timmar?!? Vart denna ork kom ifrån har jag verkligen ingen aning om.

Det blev sedan en taxi hem, och där kan jag avslöja att jag slocknade så fort jag satte mig haha. Hemma väntade mamma och en sjuksköterska redo att ta hand om mig. De tog först kort på mig rygg, för att kunna visa läkare, och plåstrade sedan om det då det konstant blöder lite därifrån. Detta medförde som ni kanske förstår tyvärr mycket ångest och rädsla, och glad var jag över att min ork nu var nere på noll, jag kunde därmed somna rätt så fort ändå.

Fredag 1/2

Mycket minne från i fredags har jag inte, men ska försöka skriva så mycket jag kommer ihåg helt enkelt. Min dag började med en varm och skön dusch. Det som dock gjorde både mig och min sköterska bekymrade var att bölden fortfarande blödde en del då. Som tur var skulle HSV komma direkt efter, för att visa mina två dusch-sköterskor från hemtjänsten hur man ska lägga om mina brännskador efter duschning. En deligering så att hemtjänsten i framtiden får sköta såren.

Så ja, efter duschen var både HSV och den andra sköterskan från hemtjänsten här. Därför kom också min andra duschsköterska ut för att också bli undervisad. Energinivån var då inte på topp och jag kände mig inte sådär jättetaggad på att vara en undervisnings-docka. Mamma kom då och berättade vad hon precis fått veta efter ett telefonsamtal med läkare. Läkarna som hade fått se bilden på min rygg vad ganska eniga om att bölderna på min rygg är metastaser. Vi fick då en förklaring till varför bölderna är mjuka och inte hårda som de annars hade varit om det hade varit modertumören. Vet inte vad bölderna innehåller men anar mycket blod, då det konstant "sipprar" ur dem. I nuläget vet vi faktiskt inte mycket, men ska imorgon få mer info på sjukhuset. Så ja, återkommer med mer information så fort vi vet mer helt enkelt.

Fick en ångestattack och grät massor på grund av detta. De växer ju som sagt jättefort, och jag är rädd att jag tillslut inte kommer kunna ligga ner på rygg, då all tyngd läggs på dem nu. Dessutom, vad gör jag om de går sönder ännu mer?! Nej, så mycket ny rädsla kom till mig, fruktansvärt. Som sagt så grät jag massor, och det kändes verkligen inte bekvämt framför alla dessa människor. Mamma gav mig då en ny medicin som jag aldrig tidigare provat som skulle funka bra mot både ångest och muskelsmärtor, typ lugnande. Och ja, funkade gjorde den verkligen, för efter detta kommer jag knappt ihåg någonting från dagen. Sov typ bort hela dagen och den tiden jag var vaken kommer jag inte ihåg något ifrån. Eller jo, att Cissi var här, vi hade nämligen bestämt för att hänga. Istället fick hon umgås lite med mamma haha. De var inte förrän framåt kvällen jag började kvickna till lite och vi kunde småprata innan vi lade oss.

Gillar