Mot ljusare tider!

Fredag 16/02

Alltså helt ärligt, förmiddagen och halva eftermiddagen har jag lite svårt att minnas haha. Men jag har som tur var fått det återberättat för mig.

Min läkare kom in och klämde och kände lite på min fot då fragminsprutan inte denna gång heller hade givit någon effekt. Efter en liten vidring så skrek jag till. Han funderade lite, och gissade sen på en vanlig stukning. Det verkade ossanolikt, en stukning? När hade jag lyckats med det? Men när han kom tillbaka och undersökte mig ytterligare, vred hit och dit, konstaterade han att diagnosen var en stukad fot haha. När jag gjorde det har jag ingen aning om. Det ända jag skulle kunna tänka mig är att det kanske hänt när jag har gått på toa eller något på natten, är nämligen väldigt lullig och vinglig om nätterna, och har dessutom lite känselbortfall i benet. Så kanske kanske att det kan ha hänt något då?! Så fragminsprutorna varade inte så länge, vilket jag inte gråter så mycket över haha. Tänk att man har kronisk cancer, och så fort man har ont någonstans så är det cancern man skyller på. Får inte vara så hård mot den. Denna gång var det ju inte cancerns fel, utan bara en liten stukning haha! Fick för att avlasta foten en tejpning av en sjukgymnast, vilket gjorde foten mycket mycket stadigare, och minskade också risken att stuka den igen.

Sedan kom Vickan, som jag beställde lite mat utav. Jag har ju noll matlust, som jag skrev i föregående inlägg, men hade en liten liten craving på sushi. Tycker typ inte ens om det, eller nej, jag vet inte haha. Det är inte äckligt, men inte heller jättegott. Det är bra mat när man inte vill ha några starka dofter, och också något lätt och fräscht, så de fick bli det. Stolt var jag när mina pinn-kunskaper fortfarande höll i sig haha.

Som en liten efterrätt kom mitt älskade nålbyte, som jag kanske inte denna dag var jättesugen på. Hemsjukvården var "snälla" och lämnade över en kassett gulligt nog, annars hade jag stått utan mediciner nämligen. Det gick bra. Och eksemproblemet hade trots utan en kortisonbehandling lugnat sig, vilket var väldigt skönt. Problemet var dock att det var fullt med äcklig torr och död hud vilket såg jättesnuskigt ut. Det får ju aldrig lufta. Inte heller nöts huden av när det hela tiden är tejpat över, så det blir äckliga hudavlagringar. Försökte skrubba av lite med en blöt handduk, och gjorde det iallafall något bättre. Torrt var det, väldigt, men något åt det kan jag ju inte göra. Om jag smörjer med mjukgörande fäster inte tejpen, dessutom ska ju allt vara så sterilt. Nålbytet gick bra förutom att jag hela tiden behövde rycka in och rätta dem om hur jag ville ha. Jag vill ha tryggheten i att de fixar det, utan att jag måste sitta och bevaka dem konstant.

Eftersom den tidigare natten var så katastrof gav jag nu upp. Jag klarade inte av smärtan längre. Därför satte vi igång med ännu en kortisonkur, en stark en. Har haft det lite som en backup och ville egentligen inte ta den ännu. Men ska jag lida och lida, för att sedan ta den när jag kanske inte då kommer kunna må lika bra som jag nu kan må?! Dessutom har alla vänner sportlov denna vecka, så jag vill gärna passa på att må bra nu när de har tid att umgås mer med mig.

Sedan kom mamma tillbaka efter att ha hämta Love efter skolan. Vi planerade lite, och tog sedan bilen till Ikea, där det blev köttbullemiddag. Finns det något bättre än Ikeas köttbullar?! Vet ni vad vi sen gjorde?! Jo, jag kom på idén att ha en liten photoshoot i alla Ikeas visningsrum. Jag ska nämligen göra ett till samarbete tillsammans med mitt favvoföretag, och behöver därför lite fina bilder. Det var så kul verkligen ,förutom tidspressen då de stängde, samt batteriet som nästan var helt slut haha. Gud som jag skrattade!

Vi lämnade av Vickan och åkte därefter tillbaka hem (hem = sjukhuset). Vi hade lite godismys framför Talang, och gosade upp oss i de trånga sängarna. Uppskattar verkligen när Love stannar och sover kvar. Han gör mig så glad och ger mig de där kramarna precis när jag behöver dem. Min älskade älskade lillebror!

När det var läggdags gick mamma och Love över till rummet bredvid. Främst för att vi har så annorlunda sovtider, men också för att slippa trängas så himla mycket. Sov sedan den godaste natts sömn jag sovit på ja, jag vet inte när senast. Varför?! Jo, kortisonet gav effekt sekunden jag svalde det, vilket gjorde att jag var smärtlindrad hela natten lång. Oj vad jag njöt! Nu mot ljusare tider!

Gillar

Kommentarer

Bettan
,

♥♥♥ Kramar ♥♥♥

Pias
Pias,

Håller med Anja, rubriken gjorde mig så glad, mycket hopp i den xx fler styrkekramar kommer här.

nouw.com/pias
IP: 82.99.3.229