Livet rullar på!

Måndag 25/6

Helt sjukt att jag denna morgon lyckades vakna till liv redan vid 08. Efter den tuffa kvällen, med alla dessa mediciner, trodde nog vi alla att jag skulle ligga däckad ett bra tag så att kroppen hann återhämta sig. Men nej, upp tidigt, jag kan ju inte missa något haha. Kallade på sköterskorna och bad om en dusch. Denna gång kändes det verkligen så mycket bättre än förra gången som tur var. Efter duschen gjordes alla omläggningar, samt föning av hår. Allt detta gjorde vi i mitt rum, och särskilt tysta var vi inte. Trots detta lyckades Amanda sova vidare till klockan 13, helt ostört haha.

Efter lunch kom ronden in och vi gick igenom allt möjligt. Det var kortison, kurator, blod, smärtplan, osv osv. Kändes bra att vi nu har en lite stabilare smärtplan, och att vi vet vad vi ska ta till när det väl blir ett sådant där akut smärtgenombrott. Sedan kom Jenny med lilla Rocky och hämtade mig och Amanda. Vi hade bestämt oss för en liten picknick i stadsträdgården. Så planen var att åka till en salladsbar, köpa en varsin sallad, och sen åka ner till parken. Men när vi kom fram till restaurangen var vi alla alldeles för hungriga, så vi beslutade oss för att äta där istället. Glada över det var vi när vädret plötsligt slog om och det blev både moln och blåst haha. När vi sedan hade ätit upp behövde Amanda lämna och åka på träning, och jag och Jenny drog oss hemåt. Klockan var rätt så mycket. Egentligen var det väl rätt onödigt för oss att åka hem, men mamma hade åkt hem en stund för att tvätta och fixa och då tänkte jag att det kunde vara mysigt att åka hem ett tag. Det enda jag gjorde var dock att slöa i soffan, men det var väldigt mysigt det med, att bara få känna sig hemma.

Innan vi åkte tillbaka in till stan stannade vi på affären för att hämta ut ett brev. Ett väldigt viktigt brev - mitt efterlängtade handikapparkeringstillstånd. Det har ju varit otroligt besvärligt för mig att ta mig i och ur bilen nu på sistone, och vi har verkligen varit i stort behov utav ett tillstånd. Detta är dock ingen kort process, vi har nog hållit på i mer än sex veckor. Helt sjukt att det ska ta så lång tid att fixa en sådan viktig sak. Men nu så, äntligen har jag det!

Sista stoppet innan Hospice var hos Cissi, som vi kidnappade. Behövde nämligen lite sovsällkap inför natten, och som tur var kunde hon ställa upp på det.

Tisdag 26/6

Fick en väldigt god natts sömn tillsammans med Rocky och Cissi. Men trots den bra sömnen var jag ändå rätt så seg hela dagen. Dagen startades iallafall med finbesök av Aron, Anja, och Vacci. De var påväg norrut för att genomföra nästa stora projekt - cykla genom hela Sverige. Ett projekt för att samla in pengar till Barncancerfonden. Ni kan läsa mer om projektet samt hänga med på uppdateringar under hela färden på hans Facebooksida - Aron Anderson. Eftersom vi nu inte kommer kunna träffas på ett bra tag ville de ta ett kort stopp här innan de drog iväg. Så tacksam att de tittade förbi, fina dom!

Sedan åt jag och Cissi lite frukost på den stora och fina balkongen här, och sedan fick vi faktiskt ännu mer besök. Denna gång utav papsen och min bror Ludde. De hängde här ett bra tag, och jag lyckades tjata till mig att få noppa deras ögonbryn haha. Finns det någon knäppar hobby?! Finns typ inget som gör mig så lycklig som när jag får noppa hår haha. De blev kvar ett bra tag, och när de hade åkt var jag så trött och behövde en powernap. Sov säkert i nästan två timmar, och stackars Cissi fick sitta själv och roa sig haha.

Sedan kom Jenny hit och hämtade upp oss. Vi hade inte käkat på hela dagen och var så så hungriga, och det enda som fanns i mitt huvud var Donken, något jag annars typ aldrig är sugen på haha. Efter vår glamorösa måltid i bilen åkte vi hemåt för en natt hemma. Finns ingen härligare känsla än att få veta att man får sova hemma. Vi mös och hade det trevligt, och så var klockan helt plötsligt 22. Jag tog då min vanliga kvällsmedicin, och funderade på var nästa dags mediciner låg. Ropade på Jenny och frågade, och vi båda kom på att ingen av oss hade tagit med oss den. Hur kan man glömma det allra viktigaste?! Jenny satte på sig skorna och skulle precis slänga sig utanför dörren, innan jag sade att hon skulle vänta några minuter. Ringde då till nattpatrullen och frågade om de möjligtvis kunde fixa detta åt oss. Fantastiska dom kunde! Där sparade vi en timme i bil, då var man tacksam kan jag lova haha!

Gillar

Kommentarer

Karin
,
Ååå gulligaste!! Vad fint och gott! Vilkem kul bild! Stor kram ❤️😋😍❤️😋😍
Malin
,
❤❤❤🐶🐶🐶❤❤❤hoppas du och Rocky hänger tillsammans utan smärtor idag❤❤❤kramar
Mary
,
Vilken styrka och glädje den fina bilden utstrålar 💛
Anna
,
❤️❤️ Fina Saga 💞☀️
Victoria
,
Fina ni är på bilden!❤️ verkligen en härlig bild😍
ingegerd
,
Många fina bilder har du lagt ut men denna är BÄST. Fångar budskapet du förmedlar. Njut av livet, ta tillvara varje dag och gör den så bra som möjligt. Också när sjukdomen drabbar. Ha det gott
Eva
,
Coolaste bilden verkligen❣️Ni är bäst!💛
Malin
,
❤❤❤🐶🐶🐶❤❤❤
Maria1
,
Fin och rolig bild 😀 fantastiska Saga och Aron ❤️❤️
alva
,
Du är så fin Saga!
Du är tre år yngre än mig och jag kommer fortfarande ihåg när jag gick på lågstadiet och jag och mina kompisar pratade om hur vi tyckte att du var så fin och gullig. Hur snäll du såg ut att vara, och det har man ju sätt här på bloggen! Du verkar ha ett hjärta av guld och det ska du vara stolt över. Kram och ta hand om dig! <3 <3