Livet är orättvist...

... och det gör mig ledsen. Det är klart att jag är glad ibland, och gör roliga saker. Men så kommer hjärnspökena. T.ex på insparken, jag hade sjukt kul, står där dansar, när det plötsligt slår mig att jag aldrig kommer kunna göra det sen, på ett normalt sätt, så som jag hade tänkt mig. Jag kan liksom inte smälta den omställningen även fast jag verkligen vill det. Acceptera det och "gå vidare". Känner mig tjatig här, ofta jag upprepar hur jag känner. Men de här tankarna snurrar runt i mitt huvud dygnet runt, och den här bloggen är ju liksom min dagbok. Dessutom vill jag också att ni ska förstå och kunna sätta er in i hur jag känner.

Kvällen igår var heeelt MAGISK! Justin har varit en stor idol för mig länge, och det var riktigt mäktigt att få se honom live. Dessutom var det här min första konsert. En kväll jag kommer minnas i resten av mitt liv. Igår kände jag mig faktiskt rätt så snygg. Tyvärr händer det inte ofta att jag känner så. Självförtroendet ligger ju nere på botten just nu, och ja ni vet ju varför, eftersom jag tjatar om det hela tiden. Fransarna har iallafall börjat växa ut lite igen, och är några millimeter. Vi får se om de ramlar igen som de brukar, men jag hoppas att det är de cellgifterna som togs bort nu som orsakar det värsta håravfallet.

Imorgon flyger vi till Rhodos, det ska bli sjukt kul. Dock har jag redan ångest över att komma hem. När jag kommer hem får jag reda på hur operationen blir. Även fast jag vill få svar så har det ändå varit skönt att ha det öppet, man har det där hoppet kvar. Nej, nu ska jag sluta vara så jäkla negativ, imorgon drar jag utomlands, och jävlar vad jag ska ha kul. Det här förtjänar verkligen jag, Cissi och mamma. Jag hoppas att internetet funkar där, ska försöka uppdatera så ofta jag kan och orkar. Nu ska jag fortsätta packa! :)

Gillar

Kommentarer

Liv,
Alltså så bra blogg!!
livsmode.devote.se
SagaLundin
SagaLundin,
Tack så jättemycket!
nouw.com/sagalundin