"Leva upp" till mig själv

Vill erkänna att de senaste dagarna har varit tuffa, och jag har gråtit en del, eller väldigt mycket faktiskt. Denna gången handlar det inte specifikt om sjukdomen, utan om andra saker i livet som tyvärr inte går medvind. För inte behandlar livet en perfekt bara för att man har det jobbigt på ett plan, utan livet fortsätter ju som vanligt ändå och sätter en ständigt på prövningar. Det finns alltså många olika anledningar till mina tårar denna gång.

Kan väl erkänna att jag haft en liten "bitter" period på senaste, eller bitter kanske är fel ordval, mer ledsen. Jag blir besviken på mig själv när jag inte lyckas vara glad, och känner mig då dålig och bitter. Känner mig tvungen att hela tiden behöva leva upp till "mina egna ord", och när jag inte kan det, känner jag mig istället helt värdelös och klankar då ner på mig själv.

Alla pratar så gott om mig, "jag är ju så stark, och jag inspirerar ju så många". Förväntningarna känns så höga, och jag vet inte hur jag ska kunna leva upp till dom. Jag har väl förstått att det nog är jag som är för hård mot mig själv, att det i själva verket är mina förväntningar på mig själv som är för höga. Det är när jag är som mest ledsen och förstörd som tankarna, "Du kan ju inte ens leva upp till dina egna ord, fyfan vad du är värdelös!" kommer till mitt huvud. Och tyvärr är det ju inte sådär jättepeppande och glada tankar, vilket leder till att jag blir ännu mer ledsen, och känner mig ännu mer dålig.

Något som både jag och mina nära och kära lagt märke till hur känslig jag är, och då menar jag verkligen känslig. Har alltid varit en känslomänniska på både gott och ont, men på senaste tiden har det eskalerat lite. Skulle inte använda mig av uttrycket "gråten sitter i halsen", utan mer att glaset redan är fullt och att det rinner över när jag möter minsta motgång, och då menar jag minsta lilla motgång. Det räcker med att någon råkar säga något tokigt för att jag ska fallera, och denna lilla dramaqueen börjar gråta hehe. Samtidigt som jag vill ha förståelse vill jag inte heller bli behandlad helt annorlunda och bli "daltad" med. Det blir en svår balansgång.

Jag vet iallafall vad jag vill ha när jag är som mest ledsen och upprörd, en kram. En kram för mig i det läget betyder att det är okej att känna som jag gör, att jag inte är ensam och att vi kämpar tillsammans. Det betyder att hen vill förstå, förstå och försöka möta mig i det jobbiga jag går igenom. Jag är ju "huvudpersonen" och står helt ensam som det, så såklart kommer hen ju aldrig kunna förstå fullt ut, men viljan att vilja förstå betyder så så så mycket för mig. Så, här får ni manualen, ni som känner mig, om jag någon gång är ledsen så är det bästa ni kan komma med en kram. Ni behöver inte fundera på och vara rädda över vad ni ska säga, för för mig är det närvaron som räknas och inte snacket. Haha ja, here you go!

Känner mig tjatig, vet att jag skrivit om detta många gånger förut. Men vill också vara ärlig med vad jag just nu står psykiskt i livet, och att det just nu är det tufft. Det jag just nu försöker få in i mitt huvud är att det är helt okej att känna såhär, för visst är det jävligt nu. Men det jag också försöker påminna mig själv om är att det kommer bli bättre, jag kommer hitta styrka och bli mitt glada jag igen. Så, nu har det verkligen varit timme för timme som gäller. Vad jag just där och då orkar med fysiskt, och vad orkar jag just där och då orkar med psykiskt.

Måste erkänna att jag tycker det är väldigt läskigt att dela mina tankar med så många människor, människor som jag inte har någon aning om vilka det är. Det är läskigt att veta att jag kan möta folk på stan som vet allt om mig, men som jag inte ens vet vad dom heter. Men, detta läker mig, otroligt otroligt mycket. Och jag är så tacksam och glad över att jag har hittat mitt sätt att må bra på, min terapi. Min tacksamhet går inte att beskriva till er, mina fina följare som stöttar mig 100% i varenda steg jag tar, stort som litet, tack, tack för att ni ger så mycket kraft.

Godnatt alla fina!


Kan erkänna att jag redan saknar mitt vinterland enormt, likaså denna guldklimp. Tur att det viktigaste bara finns några minuter bort! Tack Ekis för att du alltid får mig att le när jag tror att det är omöjligt! <3​

Gillar

Kommentarer

J-Å
,

Du skriver att du inte ens förmår att leva upp till dina egna ord, Men det tycker jag absolut att du klarar! Jag vet ingen som uppfyller ”dina ord” bättre än vad du själv gör.

Kram! <3


Åsa
,

Kramar är bra. Och du behöver inte leva upp till några förväntningar, bara göra det som känns bra för dig. Vill du skriva- skriv, vill du fota- fota, vill du gosa med vovven- gosa med vovven. När du skriver läser vi dina viktiga, känslosamma och inspirerande ord om ditt speciella tonårsliv, och när du fotar tittar vi gärna på bilderna. Sedan tycker jag absolut att du ska köpa den där videokameran du vill ha om du har möjlighet. 💕Kram från en läsare

desires
desires,

Du är en grym förebild.

nouw.com/desires
lisa
,

Du är så klok!! <3

Ingela
,

superduper jätte kramen från mig då och nu🦁

David
,

*Kram*

Hanna A
,

Det är genom allt det ärliga och sköra du visar som du är en så bra förebild och inspiration. Det är ju genom den, att du släpper fram all sorg, vågar erkänna dina motgångar när de drabbar dig, som du gör ngt som inte många klarar. Det beundrar jag dig otroligt för. Och jag tror också att det gör dig (och alla människor) mer hel, av att leva så. Fortsätt gråta och skrika när du behöver, och dela så mycket du orkar. Du är Bäst! Hela du som du är. Stor kram och styrka <3

Malin
,

Styrkekramar❤❤❤

milefjords
milefjords,

Du är så himla vacker i ditt långa hår , verkligen! Styrkekramar bästa Saga! <3

nouw.com/milefjords
Helen
,

Hej Saga! Det är din ärliga attityd till dig själv och allt omkring dig som gör dig så unik. Kombinerad med en vilja att vara positiv och en kärlek till andra och livet. Du är verkligen en speciell person, men självklart med "brister"- dem har vi alla. Men du vågar titta på allt med öppna ögon, du värderar och resonerar, det är så ovanligt modigt och ärligt. Fortsätt bara vara den du är och känn det du känner. Dela med dig av det du vill och tänk aldrig att vi har förväntningar ska infrias. Det är inte så , vi följer med dig i det du vill dela och vi "känner" med dig. Vi har inga förväntningar- vi finns här bara när du vill och på det sätt du vill. Hoppas du känner dig bättre snart . All styrka till dig. Kram <3