Ledsen

Hela helgen gick jag runt och var ledsen och hade ångest. Mest för att jag visste att jag skulle ligga inlagd på sjukhuset för nya kurer i tre veckor. Sen var det för den där jävla nålen (venportsnålen, som skulle sättas), och sedan för att jag visste att jag skulle få så otroligt ont i magen av cellgifterna. När jag är sådär nere företar jag mig ingenting. Man vill ju inte ringa nån heller, när man bara är negativ och känner olust för allt.

Jag skrevs iallafall in igår. Först var det portnålen som skulle sättas. Ett av de jobbigaste momenten då jag tycker det gör så fruktansvärt ont. Också för att jag vet hur många gånger dom har missat, och behövt sätta om nålen. Flera gånger har det behövts både två och tre försök, och flera sjuksköterskor. Jag gråter nästan aldrig av just smärta, men igår kunde jag inte hålla tillbaka tårarna, som rann av både rädsla och smärta.

Första jobbiga momentet var iallafall avklarat, och sen var det dags för nästa, cellgifterna skulle sättas igång. Jag visste redan innan, att jag skulle få otroliga smärtor i magen, då jag är allergisk mot något av ämnena, och jag får det varje gång. Där låg jag och bara väntade på att det skulle börja. 1,5 timme efter starten fick jag värsta kramperna i magen. De kommer väldigt hastigt, och det gör så fruktansvärt ont, att jag inte ens kan röra mig. Det blev en ny gråtattack, som slutade med att dom fick ge mig illamåendemedicin, som de visste att jag somnade av direkt. Jag sov i typ fem timmar, och när jag vaknade hade det nästan gått över. Hade egentligen tänkt att titta in här på bloggen igår, men jag hade verkligen ingen kraft till det.

Igår var det också mycket tankar. Jag vill bara kunna bestämma över mitt liv igen, bestämma vad jag ska göra. Just nu är typ alla mina vänner på Liseberg, och jag är så jävla ledsen att inte jag kan följa med. Jag känner mig så jävla ensam i det här, och det känns som att ingen förstår mig.

Ok, det blev visst lite depp. Men det finns ju saker som lyfter vistelsen här på sjukhuset också. Igår kom fina Cissi förbi på kvällen, underbara Du! Jag har även tagit vara på mina estetiska talanger haha, och målat en tavla. Och ikväll satt jag och pärlade armband med min bror. Dessutom vaknade jag av att min moster Kerstin kom hit. Hon hade varit och lämnat blod. Tack så jättemycket för din fina gärning, det behövs fler av såna som du!

Gillar

Kommentarer

Annicka Lavemark
,
Jobbigt Saga.. Kan dom inte använda bedövningssalva till porten? Förstår att du mår pyton, men många har dig i sina tankar. Cecilia Cissi är en klippa som kommer. Mamma är ju hos dig hela tiden och stöttar vilket måste kännas skönt. Kramar 💕💕