Jag vill behålla min självständighet!

I onsdags fick vi svar på CT-röntgen som gjordes dagen före. Skulle väl inte säga att det var så jätteroliga resultat. Det dom kunde se var förträngningar i ett stort blodkärl jag har uppe i bäckenet. Det visste vi sedan innan då jag tidigare, precis innan min cancerdiagnos fick en blodpropp av den orsaken. Nu ansåg dock min läkare att det hade blivit ytterligare lite trängre och att det kunde vara orsaken till min svullna fot, därför skulle jag börja med fragminsprutor (blodförtunnande) igen tills vidare. Mina äldre läsare kanske kommer ihåg hur mycket jag hatade sprutorna. Efter våra sju månader ihop var jag blå om hela benen och väldigt väldigt less på dem.

Det jag också fick reda på var att katetern i ryggen sitter precis som den ska, vilket jag verkligen inte blev sådär jätteglad över tyvärr. Jag vill ju att de ska hitta varför min pump inte funkar som den ska, så att vi kan göra något åt felet. Jag ska ju inte behöva lida så mycket som jag gör. Men det verkar visst inte finnas något att göra. De vill tydligen inte riskera att flytta på den alls utan säger att jag får höja styrkan i dosen om jag vill bli smärtlindrad. Det jag inte tycker om är att de säger det som om det inte vore någonting. För mig är det nämligen en väldigt väldigt stor grej. Ska jag offra allt det jag nu kan göra, gå, springa, till och med åka snowboard för att få vara smärtlindrad, vilket innebär förlamning från naveln och neråt. Då kan jag inte ens sköta avföringen själv. All min självständighet försvinner, i resten av mitt liv.

Som tur var behövde jag inte vara ledsen allt för länge. Eftersom det var alla hjärtans dag blev jag uppvaktad av ett lite oväntat besök, och satt därför och pratade med hen i några timmar. Lite kul att jag innan var ledsen pga att jag behövde vara inlagd på denna fina dag, men så kom hen och muntrade upp mig så jag fick det bra ändå. En fin ros fick jag dessutom. Hoppas verkligen att ni alla där ute blev uppvaktade av era nära och kära för det förtjänar ni verkligen!

Efter vi pratat klart sprang jag ner till Lekterapin och pratade. Kommer inte ihåg när jag var där sist, och herregud vad jag saknat dem. Vi pratade, fikade och pärlade dessutom på mitt supersnöre, som börjar bli riktigt riktigt långt nu, hela sex meter och 82 cm. Samtidigt som det är riktigt h��ftigt att kunna se som en dagbok av hela min resa är det samtidigt lite halvt plågsamt att se vad jag och min kropp faktiskt tvingats gått igenom. Låg efter med många pärlor, vi snackar typ hundra st, men som tur var hjälpte en av personalen till så att jag hann få på alla på snöret. De satt två timmar övertid bara för att lyssna på mig. Hur fantastiska är de inte?!

Här ​har ni ett inlägg om Supersnöret som jag skrev för ungefär ett år sedan då snöret var nästan hälften så långt.

Gillar

Kommentarer

Malin
,
❤❤❤
Gittan
,
älskade Saga hoppas innerligt att du får den vård du är i behov av, så trist att inte alla läkare är utbildade i bemötande av patienter som har det svårt. Även om man som läkare har gjort rätt och allt så måste bemötandet alltid vara proffesionellt.
Ingela
,
🍋💚🍋💚 med dig 🥝
Carina
,
💛💛💛all kärlek till dig 🌹
Veraniemandius
Veraniemandius,
du är så stark. så stark. kram
nouw.com/veraniemandius
Helen
,

KRAM

Pias
Pias,

Du ger så otroligt mycket fina Saga... perspektiv, tack för att du delar med dig. Önskar så du får fortsätta kunna göra det du vill (gå, springa röra dig obehindrat utan smärta) Dum fråga här, men har ni funderat på alternativ smärtlindring?

nouw.com/pias
Emma
,

Går det inte att höja morfindosen i pumpen men inte lokalbedövningsmedlet? Du kanske tål mer morfin, och behöver en liten höjning? Det är ju lokalbedövningsmedlet som kan ge nedsatt känsel/förlamning.

Ulla B
,

Tack för att du skriver denna blogg. Kram!

Maria1
,
Tänker på dig varje dag 💖 hoppas verkligen att det finns något som kan lindra din smärta på bästa sätt 🙏 önskar dig allt gott fina Saga