Inskriven på Hospice

Legat efter hur många dagar som helst nu och inte lyckats komma ifatt. Men faktiskt har nästan varje dag sett i princip likadan ut, och det hade varit ganska ointressant för er att läsa. Så ja, drar väl en allmän sammanfattning på dessa dagar.

Jag har nästan haft en kompis hos mig varje dag sedan jag kom hem från sjukhuset. Något jag verkligen har behövt då jag under sjukhusvistelsen kände mig så otroligt ensam. Dessvärre har jag varit så otroligt trött på det senaste, och då menar jag verkligen TRÖTT. Trots att jag haft ganska bra nätter så måste jag ta timmeslånga powernaps. Och trots att jag tar så långa powernaps så klarar jag inte att hålla mig vaken när jag samtalar, jag somnar mitt i meningar. Detta är så fruktansvärt frustrerande för mig då jag verkligen vill men inte orkar. Jag känner knappt att jag hinner någonting, jag bara somnar.. Och ja, detta lär ni ju ha märkt här på bloggen. Det blir inte lika många inlägg, viljan finns men inte orken, så fort jag sätter mig framför datorn somnar jag.

Tröttheten har givit mig mycket ångest, och något som också givit mig mycket ångest är alla dessa omläggningar jag nu tvingas göra. Det är picc-line, porten, brännskadorna, och bölderna på ryggen. Just nu är det bölderna som ger mig mest ångest. De blöder ju otroligt mycket, och måste läggas om minst en gång per dag. De har dessutom många gånger läckt, hamnat på kläder och liknande, vilket är väldigt psykiskt prövande. Vägrar att kolla på dessa då det ger mig sådan otrolig jäkla ångest, och det är när det blöder igenom som det brister för mig. Bara denna omläggning tar 30 minuter, en omläggning som jag tycker gör både ont, är obehaglig, och som är fylld med ångest.

Det har gått snabbt på sistone, jag blir sämre väldigt fort och jag kan ibland märka skillnad inom loppet på några dagar. Förra veckan kunde jag gå med kryckor, det kan jag inte längre, nu är det gå-bordet eller rullstolen som får ta mig fram. Jag har väl nu på sistone verkligen kommit till insikten att det snart kommer att ske, och tyvärr tror jag att det inte är lång tid kvar nu med tanke på hur snabbt alla nya symtom uppkommer. Om jag ska vara helt ärlig har jag svårt att tro att jag klarar mig igenom sommaren.

Och till den mest frågade frågan jag får - Hospice. Efter allt jäkla strul på sjukhuset har vi nu lessnat. De kan inte ge mig den vård jag behöver. Jag har nu kommit längre i min tanke, att jag snart kommer tvingas lämna denna jord, och känner att jag nu är ”redo” för tryggheten på hospice. Efter förra veckans stohej på sjukhuset åkte vi därför redan i fredags och skrev in mig på Hospice. Jag fick ett eget rum, ett personligt rum som är mitt nu, och som står tomt när jag inte är där. Jag får ta med mig precis vad jag vill och lämna där, nu var dock det enda jag tog med mig min uppblåsbara madrass. Men ja, nästa sväng vi åker dit tar vi nog med lite mer saker och gör det lite mer hemtrevligt så att det känns lite mer hemma. Och kan ni tänka er, detta rum är fyra gånger så stort som de på sjukhuset. Äntligen kan jag komma in i mitt egna rum, jag kom nämligen inte in med varken min rullstol eller gå-bord på sjukhuset sist. Faktiskt kändes det väldigt bra, trodde aldrig någonsin jag skulle känna så. Men ja, känner så mycket mer trygghet där än på sjukhuset, bl.a. så känns det som om att de är kunnigare inom allt i stort sett, samt mycket mer tillgängligheter till smärtmediciner osv.

Det bästa av allt är att Rocky får vara där, min ångestmedicin. Det betyder redan så otroligt mycket för mig då han är ett sådant enormt stöd. Självklart fick han följa med redan denna gång, vid inskrivningen, och stötta mig. Han satt så fint i mitt knä under hela vistelsen och sa inte en knyst. Trots stress så fixade mamma så att jag kunde få min belöning efter Hospice - åka till Arken Zoo för att köpa lite grejer till Rocky, bl.a. en bädd. För vet ni!! Rocky har äntligen fått flytta hem till mig på heltid!! Mamma har alltid haft lite svårt för hundar och dessutom tyckt det varit lite för stort ansvar att ta. Men ja, hon har sett hur mycket han betyder för mig, och så tror jag Rocky charmat henne lite också, så hon har nu gått med på att ha honom här. Kan inte vara gladare över detta! <3

På Hospice medan de lade om min picc-line.

Aron och Vacchi på besök!

Och ännu mer mys haha! <3

Gillar