Ge mig vila!

Halkat efter många dagar nu då orken till att ens ta upp datorn knappt funnits. Saknar er enormt så fort jag inte skriver, att få upp era fina kommentarer som notiser på min mobil ger mig den där lilla extra kämparglöden! Enormt tack till er alla! För att komma ifatt tänker jag att jag gör en sammanfattning av hur de senaste dagarna sett ut.

Jag och mamma var helt säkra på att jag efter påfyllning av blodet skulle vara mycket piggare och orka mer, tvärtom. Dagen efter låg jag och sov exakt hela dagen, och dagarna efter har sett snarlika ut de också. Det skrämmer mig faktiskt, hur ögonlocken blir alldeles för tunga för att hållas öppna när jag till och med för samtal. Men det finns ju såklart många anledningar till varför jag är så trött. Min kropp proppas med otroligt mycket och starka mediciner, min tumör växer vilket tar mycket energi från kroppen, och sen har vi den främsta anledningen, smärtan. Har haft otroligt mycket värk i tumören, men de senaste dagarna är det låren som varit värst.

Ni kanske kommer ihåg när jag berättade om min sovställning och att det nästan är som om att jag sitter upp när jag sover. Katetern i ryggen är ju nämligen väldigt lägesberoende, och har funkat allra bäst i den ställningen då. Legat och sovit så i ca tre veckor nu, och innan jag gjorde illa mig var det okej, jag rörde mig mycket varje dag och aktiverade kroppen. Men nu, den senaste veckan när jag varit sängbunden, har jag ju inte kommit upp ur sängen överhuvudtaget. Och såklart tycker ju inte kroppen om att vara i en och samma ställning och belasta samma kroppsdel i en hel vecka. Detta har gjort att min rumpa/lår gör otroligt ont och krampar massor. Det blir bättre när jag går ett tag (med gåbordet), men bara efter några minuter när jag sitter eller ligger ner så krampar det igen. Nu när jag inte har lika ont i bäckenet har jag försökt ligga på mage när jag sover. Trots det vaknar jag upp med världens kramper efter någon timme. Det jag har fått då är morfin och Stesolid (lugnande/muskelavslappnande), det har hjälpt, men effekten har varit otroligt kortvarig och så är jag på ruta ett igen. Försökt allt jag kan, massage, värme, tens, mer än så kan inte jag. SNÄLLA, KOM MED ALLA TIPS NI HAR!

Sömnlösa nätter resulterar till att jag inte är en människa på dagarna, och försöker istället få sömn då. Men det första problemet är ju att jag har lika ont då. Det andra problemet är att det på riktigt skapas köer utanför mitt rum på förmiddagarna, då jag är som allra tröttast. Smärtteamet kommer, ronden kommer, sjukgymnast, sjuksköterskor, blodprover ska tas och ja, listan kan göras lång, men ni fattar grejen. Det tråkiga är att jag inte är med i samtalen överhuvudtaget. Är så trött så att jag inte lyssnar, och kan inte heller ställa de frågor jag vill. Mamma får berätta allt i repris sen.

Okej, nu har jag bara pratat sömn, men det har också hänt mer saker. Fått lite småbesök, orkar dock tyvärr inte med mycket nu. Men jag uppskattar verkligen när folk frågar och kommer hit, trots att det finns en risk att jag sover igenom hela besöket.

Ni minns min dåliga nacke va?! Den har jag fått hjälp med. För två år sedan hade jag vägrat, men när min läkare sa "akupunktur" skrek jag "JA" utan att ens fundera. Nu när nålskräcken är borta skulle jag ju såklart prova det. Och faktiskt så gillar jag det enormt, känner mig så lugn och avslappnad efteråt och jag inbillar mig att min nacke blivit bättre den med.

Sedan har det blivit en hel del läkarsamtal, om nya blandningar till pumpen, min infektion, och angående mina lår som ingen riktigt tror på att det är sovställningen som skapat, utan tumören. Tumörens fel visst, men är 95% säker på att det är belastningen, det är nämligen värst på vänster sida vilket är rimligt då jag endast gått med det benet, samt lutat mig mer åt det hållet när jag ligger ner då min tumör gjort ont. Egentligen känner jag strunt samma just nu då jag bara vill få hjälp. Jag orkar inte mycket mer om jag ska vara helt ärlig. Nu gör det så ont att jag helst skulle vilja ge upp, lägga mig ner och bara flyta bort typ. Nej, jag skiter i vad de gör, bara de hjälper mig för jag är fan helt jävla förstörd, och då överdriver jag inte på något sätt alls.

Infektionsvärdet hade iallafall blivit bättre, trots det får jag ändå över 38 graders feber varje kväll vilket både är jobbigt och skrämmande. Blodvärdet steg upp när jag fick blodet, men sjönk också snabbt neråt igen och ingen vet varför. Jag begriper mig inte på min kropp.

Avslutar detta inlägg med att återigen hylla Lekterapin som räddar mina dagar här. Vet inte hur jag hade mått utan dem! De får en att känna sig så viktig, bra på att lyssna och vara närvarande i samtalet. Det märks att de brinner för det de gör, och utan dessa personer vet jag inte hur jag hade orkat med allt detta.

Kram och godnatt från en febrig Saga!

Gillar

Kommentarer

Eva
,
Beundrar ditt mod, Saga och din klokskap. Men jag förstår också att du fått betala dyrt...styrkekram ♥️
msmetana
msmetana,
Hej! Jag har hört och sett massvis av historier där väldigt sjuka personer börjat med en helt vegansk kost. Dessa personer har fått höra från läkare att de bara har några månader kvar att leva, men att det börjar äta veganskt och därefter blivit helt friska... Detta är inte något som är vetenskapligt bevisat så det är ju ingen garanti att man blir frisk, men det skadar ju samtidigt inte att testa. Jag kollade på en dokumentär på Netflix som heter "what the health" som är väldigt bra, där dom pratar om just detta. Jag blev själv vegeterian och försöker att bli vegan efter jag kollade på den. Rekomenderar starkt!! Kram <3
nouw.com/msmetana
IP: 82.99.3.229