Går på kortison (Del 1)

Känner mig lite som en förrädare som lämnar er här ovetandes om hur det går för mig. Här lämnar jag er med vetskapen att jag fortfarande är kvar på sjukhuset och sen får ni inte höra något mer ifrån mig, förlåt. Anledningen till varför uppdateringen varit som den varit är för att jag haft fullt upp, och när jag väl lägger mig, ja, då somnar jag på mindre än en minut. Har suttit två nätter i rad och gjort ett försök till att uppdatera, men båda kvällarna avslutades likadant, inget inlägg, sovandes med en dator på magen haha. Tänkte därför göra ett försök till en kort summering av dessa tre dagar, så ni vet vart jag hållit hus.

Lördag 17/2

Vi alla (jag, mamma, Love) vaknade tidigt på lördagsmorgonen. Vi åt frukost tillsammans för ovanlighetens skull, eller ja, tre sushibitar från dagen före, gills det? Jag började därefter ivrigt packa ihop mina saker, eftersom jag nu mådde mycket bättre med kortison i kroppen. Dessutom var jag väldigt redo att lämna sjukhuset efter den gångna veckan. Som jag skrivit förut så velar jag ju lite med kortisonet, många fördelar, men också många nackdelar. Denna gång kändes det dock oundvikligt. Hade inte kunnat gått en dag till med den där smärtan, jobbigt både fysiskt och psykiskt. Så just nu känner jag mest hallelulja för kortison haha. Innan vi fick komma iväg ville läkarna ronda så att allt var som det skulle, och sekunden vi fick klartecken stack vi därifrån!

Och såklart är det ingen vila här inte (Ja, om man inte räknar med bilnapen såklart). Vi tog nämligen bara ett litet ministopp hemma för att byta lite kläder, och åkte sedan vidare ut till landet för att träffa kusinerna. Min äldsta kusin fyllde 18 år förra veckan, och bjöd därför på firande med släkten. Det var inte bara släktkalas den dagen, utan också en överraskningsfest. Det visste han ju dock inte om, då det var flickvännen som hade styrt upp allt. Min kusin Simon trodde nämligen att de först skulle på en liten förfest, och att de sedan skulle göra krogdebuten. Jag funderade ett tag och berättade sedan min idé, såklart vi (jag, min bror + flickvän, och Simons lillebror) också skulle dit och överraska. Resten diggade idén, och vi försökte styra upp det så gått det gick utan att han skulle ana något. När vi sa hejdå till varandra var det svårt att hålla masken, och så fort Simon och hans tjej lämnat gården sprang vi ut vi med, riktigt förväntansfulla kan jag säga.

Ni kan ju förstå hans förvirring när han precis sagt hejdå till oss, och bara några minuter senare stod vi precis framför näsan på honom igen. Festen var superbra och det var massor där, lagkompisar, klasskompisaroch vänner, ja, jag vet inte hur många det var. Och Ottilia hade anordnat det helt grymt. Blir så glad av att veta att Simon hittat en så fin tjej. Vi hade det superkul, men eftersom det hade varit en fullspäckad dag så tog energin snabbt ta slut, vilket gjorde att vi inte stannade så länge. Men det gjorde inget. Jag är verkligen så glad över vårt beslut att komma. Ett väldigt roligt minne, som vi verkligen kommer kunna prata om.


Söndag 18/2

Vi kom hem sent på lördagkvällen, och det blev därför också en sen morgon. Kom nog inte upp förrän klockan var 13.30, och jag vaknade därför med världens ångest. Önskar att jag kunde tillåta mig själv att vila utan att få ångest. Behöver jag vila så behöver jag ju, så varför ska jag ge mig själv ångest för det?! Min stresshjärna som vill allt och lite till bara.

Eftersom jag precis kommit hem från en lång sjukhusvecka hade jag mycket att packa upp. Mamma hade dessutom möblerat om lite i rummet, då hon under veckan tagit emot lite saker från Hjälpmedelcentralen, ny säng, gåbord, nattduksbord, och rullstol. Men envisa Saga bojkottade tyvärr mammas möblering, och tog Joel och Jackie till hjälp. Så det blev tillbaka till min gamla möblering, och jag var nöjd igen haha. Men sedan kom ännu en grej jag bojkottade, min nya säng. Ena axeln (hissäng) var nämligen fel monterad och gick uppåt istället för neråt, vilket resulterade till att den sprack när vi gav den lite tryck hehe. Inte vårat fel alltså haha! Som tur är går den fortfarande att använda tills vidare, och de skulle komma ut med reservdelar i veckan och fixa det. Men ni kan ju gissa våra miner i den stunden den helt plötsligt pajade, här hade vi fått en helt ny säng som vi har sönder innan jag ens hunnit sova på den en enda natt haha.

Eftersom portnålen blev satt av personal på sjukhuset och inte av HSV så blev det inte riktigt som det brukar, vilket resulterade till att det lossnade och behövdes tejpas om. De kom därför ut på kvällen för att hjälpa mig, och när de ändå var där passade vi på att be om hjälp att plasta på inför en duschning. Någonting mamma annars brukar göra, men med Love som skulle "nattas" var det skönt med lite hjälp. Förklarade så utförligt jag kunde, men eftersom proffset (mamma) inte var med blev det inte tillräckligt tätt så att det höll. Så när jag stod i duschen ramlade helt plötsligt hela stora plåsterlappen bort, och då måste man vara snabb och gå ut från vattnet. Denna gången hann jag dock inte alls med och filtret hann ramla bort. Mamma och Love hade redan hunnit gå till sängs, så det var bara att ringa hit dem igen. Kände mig riktigt dum när jag ringde upp och berättade vad som hade hänt. Men som tur var var det en sköterska jag gillade som jobbade, och hon kom så gärna tillbaka.

Gillar