Något jag trodde var omöjligt

Fredag 3/11

Godmorgon, godmorgon, här är nån som inte sover (läs texten sjungandes, lovar, garanti att du kommer starta din dag med ett leende!)

Vi somnade ganska sent på natten och sov därför jättelänge. Sov verkligen så himla bra, vaknade inte en enda gång vilket inte hänt på år. Sättet jag vaknade på var ju dock mindre roligt, mamma stack in huvudet och skrek "Vi drar iväg snart" fick typ en hjärtattack, vi hade nämligen glömt ställa larmet, då tanken verkligen inte var att sova så länge.

Planen för dagen var Fyrishov, ett badhus här i Uppsala. Bada är verkligen bland det bästa jag vet! Barncancerfonden bjöd oss dessutom, så då tackade vi inte nej! Eller jo, jag gjorde det, jag kunde ju inte. Men mamma och Love anmälde sig, ni som tänkt efter extra noga nu kommer nog förstå varför det inte gick. Jag har ju nämligen en pump inkopplad i mig. Den är inte vattentät, och därför omöjlig att ta ner med i badet. Och om man tar bort pumpen så får jag smärta inom en timme. Men jag har ju faktiskt den där timmen på mig...att bada. Men då kom nästa problem. Pumpen sitter ju fast i en portnål, som sitter i mig. Den går tyvärr inte heller att bada med, då vattnet innehåller så otroligt mycket bakterier. Det skulle bli en infektion om jag hade den i. Dessutom tror jag att alla barn skulle bli hemskt rädda om jag gick i vattnet med en 1,5 meters orm (slang) efter mig, eller kanske skulle det tycka det var roligt och dra i den kanske, något som jag inte skulle tycka var sådär jättekul.

Detta pyssel kunde ju varken jag eller mamma fixa. Men eftersom jag har umgåtts så mycket med Aron så skulle det ju vara pinsamt om jag sa att detta inte gick. INGETING ÄR OMÖJLIGT! Så vi ringde till sjukvårdsteamet, kollade med dem om det var möjligt för dem att komma till badhuset och hjälpa oss. Det ställde de gärna upp på. Sedan ringde vi till Fyrishov för att fråga efter ett enskilt rum med brits, det fixade de. Så där hade vi planen!

Halv två stod vi alla där, jag, mamma, och två sjuksköterskor. Vi blev guidade till ett enskilt rum, efter lite om och men. Sjuksköterskorna packade upp alla sina grejer, sen var det bara att börja. Först stängde de av och kopplade loss pumpen. Sedan var det dags för portnålen, och alltså min skräck för denna lilla jäkeln alltså, usch! Men det var ändå värt det. Så portnålen drogs bort, och sedan la de på en massa emlakräm (bedövning). På det blev det en hel del plast, en liten plastfilm över emlan, sedan en kompress på det och sedan en ännu större plastfilm varpå två små på hörnen haha, så jag kände mig som resterna från gårdagens middag som någon ställt i kylskåpet haha. Varför de satt på så mycket var för att det blev ett litet hål efter nålen som behövdes skyddas från vattnet, så nej, vi gjorde inte bara detta för emlan, utan det var bara en bonus.

Sedan sprang jag ut och körde hela badhuset på 45 minuter. Först simhallen och hinderbanan, därefter blev det äventyrsbadet, sedan den varma lilla bassängen, race i vattenrutschbanorna, jag vann (inte), och såklart blev avslutningen i bubbelbadet. 45 minuter, ganska imponerande va?! Så jäkla värt det, som sagt så älskar jag att bada, och har gjort det sedan jag var liten. Dock tyckte jag att det var jobbigt också måste jag erkänna. Det är jobbigt att veta att jag inte kommer kunna bada något mer, någonsin. Kanske om detta skulle hända igen, men jag kommer aldrig få bada som "förr", och det gör mig ledsen, och ger mig mycket ångest.

Aja, efter allt badande och springande var det ju dags att sätta in allt skit igen, vilket jag inte var sådär jättetaggad på. Önskar så gärna att jag kunde vara fri från allt, och det suger att jag får så ont så jag skriker och knappt kan andas. Det suger så jävla mycket. Denna gången var det rätt nål som sattes in iallafall, dock gjorde det ganska ont, absolut inte på samma nivå som i min andra port (vid nyckelbenet), men fortfarande väldigt ont. Nu blev ju inte direkt min panik över portnålar bättre...

Men jag vill tacka sjuksköterskorna så hemskt MYCKET! Jag är så tacksam över att de tillbringande mer än två timmar i ett omklädningrum bara för att jag skulle få bada i 45 minuter. Är så oerhört tacksam över detta, och är dessutom så glad över att jag själv inte fegade ur bara för den där jäkla portnålen!

Här tänkte jag först avsluta inlägget, för att det blev så långt, har ingen aning om folk ens har orkat läsa ända hit haha! Men, sen kom jag ju faktiskt på att detta är min blogg och den är till för mig, min dagbok, min terapi, detta vill jag minnas.

Efter Fyrishov, åkte vi hem, och då följde Amanda med, min fina vän. Vi hade det supermysigt i soffan med en massa godis och snacks med Idol på TVn, precis sådana kvällar jag älskar. Det finns inget härligare än en mysig tjejsleepover. Och fina Amanda, gud vad jag skrattar med henne.<3

Ni kanske lagt märke till att jag varit en hel del med kompisar denna vecka, och det är dels för att de har haft höstlov, och sedan är den stora anledningen att jag inte klarar av att vara ensam, får sådan sjuk jäkla ångest. Jag vill inte vara ensam på dagarna, och speciellt inte på nätterna. Då blir det som denna natten, klockan är 05.43 och jag har inte sovit en blund, ångest, ångest, ångest, ont, ont, ont, och rädsla för att min hjärna ska kasta in mig en hemsk jäkla mardröm, som den ofta gör nuförtiden. När någon är här så tänker jag ofta på något annat när jag somnar, och då är ju inte hjärnan så jättetaskig. Och om den är det, så känner jag mig trygg när det ligger en kompis eller Knut bredvid mig, och blir då lugn av det, och kan somna om.

Nu ska jag iallafall ta och försöka sova igen, och hoppas att hjärnan vill vara snäll! Hoppas ni får en superbra dag hurni! Och kom ihåg att ingenting är omöjligt! Godnatt från mig!

Gillar

Kommentarer

charlottelinden
charlottelinden,
Anna
,
❤ Saga, hur är det? Saknar dina rader. 💐🐝
Gerd
,
Läser och läser. Kram och kramar 💚
ssarapersson
ssarapersson,
❤️❤️❤️
nouw.com/ssarapersson
Petra
,
Dina inlägg kan aldrig bli för långa! Tänker på dig Saga! Kram ❤❤❤
Emelie
,
Tack Saga för att du finns, du gör mitt liv större! När jag bekymrar mig över futtigheter tänker jag på dig och får perspektiv på saker och ting. Tack underbara Saga. Kämpa, allt kan hända, ingen vet. Kram/ Emelie
Elin
,
Saga, hur är det? Vill absolut inte stressa dig att skriva något men hoppas att du är ok! Kram Elin (en som ofta tittar in på din blogg)
Örebro
,
Du är helt fantastisk!! Jag beundrar dig enormt❤️
Ulla B
,
Underbara du! <3
Frulindhamn
Frulindhamn,
Jag tänkte faktiskt det precis innan jag läste att du skrivit det själv; wow att du ändå gjorde det fast du visste att det skulle göra ont efteråt. Jag hade inte gjort det tror jag, har svårt att ha roligt om något jobbigt följer efteråt ❤️
nouw.com/frulindhamn