För ont..

Blev ju bortskämd och fick två riktigt sköna och nästan smärtifria nätter. Dessvärre varade detta inte länge, utan vände tillbaka lika snabbt som det kom, ganska rejält denna gång. Så ja, dessa tre nätter har inte varit någon höjdare tyvärr. Därav uteblivna inlägg.

Efter att iallafall fått några timmars sömn blev jag väckt av min sjukgymnast vid 10. Var helt väck och visste knappt vad jag hette. Men eftersom det var besök av sjukgymnasten så skulle jag ju ändå stanna kvar i sängen, vilket kändes väldigt skönt just denna morgon. Medan sjukgymnasten började knåda mina ben käkade jag frukost i sängen som min kära mamma var så gullig och gjorde till mig haha. Så fort jag käkat upp återgick jag dock till mitt sovande hehe.

Tyvärr varade min vila inte länge då jag hade min planerade dusch vid 12. Så ja, då var det bara att pallra sig upp från sin sköna säng. Efter duschen vaknade jag till lite, och kände att jag bara var tvungen att gå ut i det vackra vädret, vi hade nämligen hela 28° här i onsdags. Det är Maj och såhär varmt, hur sjukt är inte det?! Hur varmt hade ni det? Tog dock det kloka beslutet att inte vistas direkt i solen, då jag vet att jag inte alls mår bra av det. Istället landade jag på en filt under ett träd tillsammans med min bror Joel och hans flickvän Jackie. Vad jag njöt då alltså. Sådana gånger får det bli fler av.

Framåt kvällen kom min kompis Hanna hit. Vi har sedan länge pratat om att jag ska fixa hennes naglar, då hon fick ett litet "hemma-kit" i julklapp. Jag älskar ju allt sådant där, och har verkligen längtat hur mycket som helst efter att få göra det. Och ja, det klagade ju inte Hanna över, utan var istället riktigt nöjd. Vi trodde vi hade marginal med tid, vilket visade sig att vi inte hade. Det tog mer än tre timmar, och vi hann precis klart innan hemtjänsten knackade på dörren. Kul var det iallafall, och trots en hel del smärtor kunde jag faktiskt ändå koppla bort alla jobbiga tankar på grund av att det inte fanns mer utrymme i hjärnan. Var för fokuserad haha!

Sedan blev det sängen och läggdags, och tyvärr hade jag världens klump i magen. Bara tanken på att jag skulle behöva åka till sjuhuset dagen efter gav mig grov ångest. Sov även denna natt riktigt dåligt och fick bara några timmars sömn. När klockan väl ringde på morgonen tog det emot att kliva upp. Kände verkligen noll motivation till denna dag. Efter att ha hållit på med mobilen ett tag vaknade jag till lite, och lyckades tillslut komma upp för att slänga i mig lite frukost. Efter frukosten var det dags för mitt favoritmoment, packning, usch. Meningen var att vi skulle justera i medicinerna och därmed bli inlagda över natten. Med gråten i halsen satte jag mig i bilen, och vi rullade in mot stan.

Vi hade ett hektiskt schema kan jag lova, och jag är så glad att vi kom dit lite tidigare så att jag hann ner till Lekterapin. Där kunde jag samla lite kraft innan dagen startade på "riktigt". Är det några som ger mig energi och kärlek så är det dom. När det första mötet väl började så fick vi inte en ledig stund på hela dagen. Först träffade vi en hormonläkare, gällande mitt kortison. Tar ju kopiösa mängder av det då min kropp inte klarar sig utan det helt enkelt. Planen är att vi sakta sakta ska plocka bort en tablett varje vecka och se hur jag reagerar. Kommer dock behöva stå på en väldigt hög dos i resten av mitt liv, vilket känns piss tyvärr då biverkningarna inte är så roliga. Sedan var det dags för snack med min "vanliga" läkare. Vi tog upp allmänna frågor och problem som uppstått. Sedan skulle han undersöka mig, vilket jag tyckte var otroligt jobbigt psykiskt. Kramade därför om mamma och grät medan han kollade min rygg.

Vi hann inte ens börja äta lunchen innan nästa möte började med smärtteamet. Så ja, det fick bli lite multitasking. Vi var ju beredda på att byta blandning i pumpen och därmed bli kvar under natten, eftersom jag då måste ha övervakning så att de har koll på min andning. Men vi kom tillsammans fram till att vi just nu inte har en lösning på mina smärtor, och att jag istället får invänta svaren på röntgen (som gjordes timmen efter) för att förhoppningsvis kunna göra en ny strålning i smärtlindrande syfte.

Efter röntgen kommer jag inte ihåg mycket, då jag blev nerdrogad och var helt borta. Anledningen till det är att det blir för smärtsamt för mig att ligga på den hårda britsen annars. Min kropp får spasmer och krampar då det blir nervklämningar. Innan vi åkte hem var det lite omläggning av brännblåsorna, och sen drog vi så fort vi bara kunde. USCH vilken hektiskt dag alltså, kändes som om vi knappt hann med att andas. Vi var lagom trötta och tyckte då att vi förtjänade lite gott och köpte med oss sushi hem, mums. Lyckan när vi väl kom hem sedan, ren lyx. Att sitta vid dukat bord och äta nybakad rabarberpaj, det får en att känna sig så mycket friskare!

Smärtorna denna natt var ännu värre, vilket resulterade i att jag var uppe nästan hela natten och grät. Jag gissar på att det möjligtvis skulle kunna vara några nya sprickor, då jag känner igen detta sen tidigare. Lugnat ner sig lite nu iallafall, och jag hoppas att jag kan få lite sömn så jag orkar genomföra dagens planer.

Trevlig helg på er!


Gillar