En busschaufför på dåligt humör

Anledningen till varför det ekade tomt här i lördags var för att jag var upptagen med att ha kul. Jag hoppas ni hade detsamma.

Dagen började med att Jenny kom hit. Skickade nämligen iväg mamma på en liten minisemester under helgen. Så Jenny var snäll och hjälpte mig att paketera in mig själv haha, jag skulle nämligen duscha. Slutade med att halva min överkropp var täckt av plast. Inte högsta poäng på utseendet, men skulle ändå säga att hon fick godkänt, det läckte ju inte in, vilket var det viktigaste.

Sedan hjälpte hon mig att föna och platta håret, då jag får mjölksyra så fort jag lyfter armarna över huvudet. Gissar att det kan ha med medicinerna att göra?! Jag packade ihop det jag behövde och sedan skjutsade hon in mig, Rocky, och all packning till stan. Jag skulle nämligen göra iordning mig tillsammans med Angelica och hennes vänner. Vi blev fem tjejer + Rocky som myste där. Vi sminkade oss samtidigt som vi sjöng till musiken, som var på typ högsta volym. Vi hade det riktigt kul helt enkelt, och dessutom roligt att få lära känna nya kompisar. Älskar att träffas sådär innan och göra iordning sig tillsammans, det är sådan härlig stämning och alla är så förväntansfulla. När klockan började närma sig 20 så tog vi bussen till stan där vi virrade runt ett tag innan vi tillslut kom rätt.

Ja, nu kanske ni undrar vad vi gjorde. Jo, vi firade Josefine som fyllde 21 år. Festen styrde hon i en lokal på deras gård. De hade dukat och pyntat helt magiskt fint, allt i rosa, Josefines favoritfärg. Drottningen själv var också helt rosa, och såså vacker. Vi hade en helt fantastisk kväll, och jag njöt verkligen så mycket av att ännu en gång bara få vara precis som alla andra. I lördags fanns inga tankar om någon sjukdom. Jag kände mig precis lika normal som resten av gänget.

Runt 12-slaget tog alla taxi till Saluhallen, en klubb här i Uppsala. Ja, alla förutom jag såklart. Jag var den enda på festen som var minderårig, och kunde därför inte följa med tyvärr. Så när alla hade dragit kollade jag upp när bussen hem gick, och började sen gå mot centralen, trots att det var en lång promenad att gå. Det gick bussar dit men jag var så osäker på vart busshållplatserna var, och vart bussarna som stannade där åkte. Jag har nämligen lyckats åka fel flertal gånger och det hade jag verkligen inte tid med denna gång. Om jag skulle missa bussen jag tänkte ta så skulle jag behöva vänta i en timme på nästa buss. Så jag gick helt enkelt. Såklart råkade jag halka på en isfläck, och lyckades slå i hela högra bäckenet. Gråtandes ställde jag mig upp, plockade ihop mina saker jag tappat, och haltade därifrån.

Jag förstod snabbt att jag aldrig skulle lyckas ta mig hela vägen till centralen med min tunga väska och smärtan jag hade efter smällen. Därför kollade jag istället upp bussalternativ trots att jag var osäker på hur bussarna gick. Efter att jag letat ett tag hittade jag tillslut en busshållplats och stod och väntade på bussen, medan jag huttrade på grund av kylan. Efter tio minuter kom bussen äntligen, och jag kollade på klockan och kände mig lättad, jag skulle med största sannolikhet hinna med min buss hem. Jag klev på och visade som vanligt mitt färdtjäntskort, som jag fått av kommunen. De har beviljat mig färdtjänst, där jag får åka taxi för billigare peng. Om jag istället kan åka buss så åker jag gratis, och jag får dessutom ta med en ledsagare. Busschauffören tog emot mitt kort, och förvånad blev jag när han skrattade åt mig. "Vad fan ska jag göra med det här hade du tänkt?" Då förklarade jag det jag berättade om ovan. Då sa han att det inte stämde. Enligt honom gav kortet mig bara en gratis ledsagare endast om jag själv hade köpt en biljett. Men det har aldrig varit något problem på de tidigare bussarna jag åkt, och detta berättade jag också för chauffören. "Är det du eller jag som är busschaufför?! Jag har jobbat i detta yrke flera år, tro inte att du kan komma och veta bättra än mig!" skrek han till mig. Sedan tog han kortet och började leta efter något, något som jag förmodade kunde vara en sax. Därför tog jag då tillbaka mitt kort från hans hand. Då öppnade han dörrarna, och framför en fullsatt buss skrek han att jag skulle kliva av hans buss. Jag fick inte ens chansen att betala en biljett. Så, jag vände mig om, gick av och bara storbölade. Jag fattade inte vad jag hade gjort för att förtjäna att bli behandlad på det där viset. Jag var verkligen inte otrevlig på något sätt alls. Jag hade förstått om jag kom dit jättepackad, men jag var ju såklart helt nykter. All eloge till busschaufförer, det är ett tufft yrke, men detta kan jag verkligen inte förstå.

Tänk om han hade vetat hur sjuk jag faktiskt är. Jag har svårt att tro att han hade behandlat mig likadant om jag hade varit flintis, då kanske jag hade fått den förståelsen som jag behöver. Det här är inte första gången detta händer. Tex så brukar jag alltid ta hissen om det finns, spara på den energi jag faktiskt har. Konsekvenserna jag får ta är blickar, folk som suckar efter mig och folk som till och med har ifrågasatt mig. Såklart är jag så tacksam över mitt hår, jag är så mycket bekvämare i mig själv nu, men folk är verkligen så dömande och tittar på mig som om jag vore dum i huvudet. Ska jag behöva skrika "JAG HAR CANCER!" varje gång för att någon ska förstå?! Jag fattar verkligen inte, varför måste folk vara så dömande, de har ingen aning vad jag går igenom?! Detta gör mig så otroligt frustrerad! Snälla ni, försök att inte vara så dömande. Försök istället att förstå, försök att hjälpa, och försök vara så snälla som ni bara kan. Jag är less på att behöva förklara mig hela tiden, något jag inte ska behöva göra. Något som andra inte heller ska behöva.

Hursomhelst fick jag återigen hjälp av fantastiska Jenny, som kastade sig in i bilen och hämtade hem mig från stan. Vad hade jag gjort utan dig?!

Gillar

Kommentarer

Bettan
,

Verkligen otrevligt bemötande - usch och Fy! Alla är inte lämpliga att ha ett serviceyrke. Jag tror däremot att han har rätt ang biljetten. Om det står att d får ha ledsagare på ditt färdtjänstkort ska inte ledsagaren betala biljett men den som färdtjänstkortet är utfärdat till ska betala bussbiljett. Konstig regel men jag jobbar inom handikappomsorgen och åker vi buss fungerar det så.

SagaLundin
SagaLundin,
Yes! Vi har också kollat upp det och det stämmer. Det jag dock tyckte var så konstigt var att jag inte påstod mig ha rätt utan jag sa frågande att det hade funkat på alla andra bussar, och det var då han tog mitt kort ifrån mig. Varför vi trodde det var så var för att vi hade fått fel information av våran kurator, men som sagt nu vet vi och jag hoppas att något liknande inte händer igen. Kram!
nouw.com/sagalundin
Bettan
,
De ändrar reglerna hela tiden!! Så den info du fått ifrån kuratorn kan mycket väl varit rätt när hen gav dig den!! Helt plötsligt kan det bli gratis igen när färdtjänstkortet visas på bussen. Jag har "bråkat" många ggr på UL bussar!! :-/ Kämpa på och håll huvudet högt! Kram Bettan.