Vill hinna med så mycket

Tisdag 21/11

Vart tog tisdagen vägen?! Hade planer och massor av saker jag ville ha gjorda. Men istället sov jag nästan bort hela dagen. Vill göra så mycket, men orken räcker inte till. Det stressar mig, jag vill hinna göra allt som bara går. Jag vill inte behöva anpassa mig på grund av min sjukdom, och det känns hårt att jag måste det. Vill inte ligga och sova bort dagarna, jag vill leva livet.

Men nu till sakerna jag faktiskt hann med i tisdags.

Berättade för ett tag sedan att jag ville köpa en studiolampa/lampor innan jag filmar in någon video, eftersom jag tycker ljuset blir så dåligt nu när vintern är här. Vet att många av er inte ens skulle tänka eller bry er om ljuset var bra eller ej. Men jag själv blir irriterad och om ljuset är dåligt slutar det med att det inte kommer ut en video ens. Men så kom det en räddande ängel in i mitt kommentarsfält. Hon ville nämligen skänka sin studiolampa, som inte kom till användning, till mig. Jag hörde av mig till henne för att checka upp hur vi skulle sköta överlämningen, och till och med där erbjöd hon sig att leverera den hem till mig?!?! Är så överraskad och förvånad över hur fina följare jag har! Överallt ser jag troll på nätet, och här finns det inte en enda ''peppar, peppar ta i trä...", kan inte beskriva hur tacksam jag är över det.

Iallafall så bestämde vi oss tillslut för att jag skulle åka hem till henne för att hämta lampan. Lite läskigt måste jag ändå erkänna, man vet ju faktiskt inte om folk är dom de utgett sig att vara. Men ingen fara, hon talade sanning. En tjej från min lilla by faktiskt. Det slutade med att vi gick in i hennes lägenhet och pratade i typ 45 minuter haha. Så trevligt, trots att vi aldrig träffat varandra tidigare. Och så otroligt snällt att hon ville skänka sin dyra lampa till mig! Nu hoppas jag att jag orkar sätta igång med videosskapandet inom kort, skulle vara så kul!

Sedan rullade jag vidare hem till Björklinge, för återförening med mamsen. Så kul att få träffa henne igen. Tror det var viktigt för vårt förhållande att vara ifrån varandra ett tag, så att vi hinner sakna varandra lite. Eller nej, skulle nog säga att det är viktigt i varenda förhållande. Jag själv blir galen när jag inte får vara ensam ibland. För ensamtid är viktigt, att inte behöva några krav och måsten, eller att behöva ha pressen att se till att den andra mår bra. För att kunna orka vara stark och stötta någon annan så måste man själv också ta hand om sig själv,

Onsdag 22/11

I onsdags träffade jag min fina vän Ivana. Gud, kändes som att det var evigheter sedan sist, och vi hade såå mycket att prata om. Vet inte om vi kan skylla på att vi bor långt ifrån varandra, för jättesvårt är det inte att ta sig mellan Uppsala och Stockholm hehe. Men våra kalendrar har krockat hela tiden, så är ändå så glad att vi lyckades få till det och träffas trots att vi inte hann vara med varandra så länge som vi önskade denna gången. Men fina Ivana, för himla go!

När jag hade sagt hejdå till Ivana började jag fara runt på stan själv istället. Vill ha något att sätta mina polaroidbilder på, och inte bara lägga ner dom i en låda. Just nu har jag dem under en hylla i en ljusslinga, vilket jag är jättenöjd med. Men nu börjar det bli för många bilder. Eftersom jag använder mig av min kamera ofta, så kommer det garanterat öka snabbt. Därför behövde jag hitta på något nytt sätt att förvara bilderna på, både fint och väldigt synligt, så att jag kan kolla på dom och minnas alla de fina stunderna. Så jag sprang och köpte en massa grejer till det helt enkelt, och tror faktiskt det kommer bli superbra. Så fort jag är helt klar så ska ni få en bild! Kan säga att det var en jäkla utmaning att få in den där stora saken i min bil, var sååå nära att gå och lämna tillbaka den haha. Igår var det alltså ingen glad Saga som hoppade in i bilden efter att ha fått hål på jackan, satt obekvämt och hade skärsår på händerna. Men jag fick hem den iallafall, mission complited !

​​​​​​

Den enda bilden jag har från dessa dagar! Ingen duktig bloggare här inte hehe..​

Gillar