För mycket att bära inom sig

Måndag 20/11

I måndags vaknade jag upp rätt så seg, och kände att jag ville ligga kvar i sängen hela dagen. Och när Rocky kände samma sak så blev det lite mys först. Klappade honom i säkert 45 minuter, och Rocky var så nöjd och rörde sig inte ur fläcken. Blev lugn i själen av att titta på hur han njöt, min fina fina hund.

Sedan tog jag en dusch, det kommer på andra plats på favoritsakerna att börja dagen med. Som de flesta gör så tänker jag otroligt mycket när jag står i duschen. Och faktiskt till skillnad från många andra gånger på sista tiden så var tankarna ändå glada. Jag var taggad på att se vad dagen hade att erbjuda.

HSV stod på schemat innan jag fick åka in till stan. Hann precis klart med sminket när hon knackade på. Först läste hon av min pump som vanligt, och sen berättade hon att mamma hade ringt och berättat hur läget var och att vi hade bråkat lite. Därför undrade hon hur allt var med mig.

Jag har ju sedan några veckor tillbaka knappt ventilerat mina känslor alls, och märker direkt hur mycket sämre jag mår utav det. För det första har jag varit dålig med bloggen. Jag har inte förstått att det betyder så mycket för mig att få skriva ut allt. Och sen pratar jag nu inte längre med någon om mina allra djupaste tankar, idiotiskt egentligen. Men vill inte ge ännu mer tyngd på mina nära än vad de redan har. De har sagt till mig att det är okej, okej att prata om allt, och att de orkar med det. Men det har låst sig nu, helt och hållet.

Och psykologer och liknande är jag väl inte ett sådant där jättestort fan av. Det känns så himla krystat, och stelt. Jag har stunder då jag vill prata och inte vill prata, det kommer inte på beställning. Dessutom har jag väldigt svårt att öppna upp mig för främlingar, ganska logiskt skulle jag ändå säga. När jag pratar om mitt allra innersta så gråter jag floder, just för att det är så pass skrämmande för mig. Det känns bara fel att psykologen sitter där med stoneface och har lämnat känslorna någon annanstans. Och missförstå mig inte, anser det som professionellt, och hens liv skulle ej fungera om hen tog känslor in i jobbet. Det jag vill komma till är att en psykolog inte är något för mig.

Berättade detta för henne och lite saker runt omkring mig som gör så att jag mår dåligt osv. Kände att det var väldigt skönt att prata om det, och jag förstår att det är det jag behöver. Känner att jag har väldigt mycket lättare att prata med sjuksyrror, än riktiga psykologer. Tror att det är för att man får en liten mer relation till dom och så känns de mer närvarande. Kommer fortsätta prata med henne, så får vi se när det känns bättre och jag känner mig mer säker på att jag vågar dela med mig till mina närmaste, det är det jag mår allra bäst av.

Efter vårt långa snack så var hon snäll och tog med mig in till stan, och släppte av mig vid centralen. På stan mötte jag upp min vän Angelica, Josefine, och hennes lillasyster Alice. Josefine och Alice känner jag inte sen förut men det gör Angelica, så vi valde att ta en fika tillsammans för att lära känna varandra. Vi hade det supermysigt och de båda tjejerna var jättetrevliga. Josefine är en stor influencer här i Uppsala, som bloggar och gör videos på Youtube. Känner ingen som är kunnig inom detta område, därför var det otroligt kul och lärorikt att få lite tips och få veta vad man faktiskt kan begära från både bloggportal och samarbeten.

Eftersom jag är helt utanför den så kallade "bloggvärlden" så har jag inte mycket koll på något egentligen. Majoriteten av bloggarna brukar handla om mode, och modebloggare går på events, får en massa pressutskick och gör samarbeten. På så sätt blir man sammanlänkad med många andra och kan därmed lära sig hur allt går till. Jag skulle nog säga att min blogg är rätt så stor just nu, men den enda skillnaden för mig är att jag får mer kommentarer. Har absolut fått förfrågningar om samarbeten, många till och med, men skulle inte kalla dem seriösa. Om man har höga läsarsiffror ska jag ha mer än ett presentkort på 1000 kr. Hittills har inte någon av dessa samarbeten fallit mig i smaken, och inte heller passar dom in på min blogg. Men om jag skulle göra några så är det ju bra att veta vad man kan förvänta sig att tjäna på ett sådant jobb, och det har jag nu fått svar på.

Gillar

Kommentarer

Elisabeth
,
härligt att du skriver igen🍀
milefjords
milefjords,
Det är inte alltid lätt att prata med psykologer , varesig det handlar om sjukdom eller psykisk ohälsa men det allra bästa är att i alla fall prata med någon så man inte bär allt inom sig. Jag tycker du är riktigt stark som faktiskt pratade med denna sköterskan och öppnade dig för henne!
Glöm inte heller att alla har vi våra brister och mår dåligt. Jag förstår så klart varför du mår dåligt men du ska veta att du är i alla fall älskad även om du bråkar med din mamma eller vem det nu kan va. Jag tycker du ska vara stolt som faktiskt skriver om din sjukdom och är öppen med det. Du är säkert en stor förebild bland många tjejer men säkert även killar , så klappa dig själv på axeln och va stolt över dig själv! kram
nouw.com/milefjords
Ingegerd
,
Hej Saga
Här är en till som har svårt för psykologers möte med människor. Blir glad att du har fin kontakt med sköterska från HSV. Börjar du att lätta ditt hjärta för hen så tror jag att du successivt får lättare att också nå din familj.
Din blogg är så jättefin. Se det som att detta är DIN dagbok som du delger oss ute i cyberrymden.
Inget där du släpper in utomstående som söker egen vinning.

Malin
,
❤❤❤
Ingela
,
❤️
Annajuliey
Annajuliey,
❤️❤️❤️
nouw.com/annajuliey
Anja
,
Du är så klok Saga. Du ska gå på Dina känslor, om vem och när Du vill prata. Och det gör Du. Jag beundrar Din ärlighet och öppenhet, mot oss, men framför allt mot Dig själv . Personligen tror jag att Dina närmaste skulle må bäst av att Du pratar med dom när Du behöver prata med någon. Jag tror inte Du ska "skona" dom från Dina känslor och tankar. Dom kanske behöver dela dom med Dig? Men, jag är säker på att Du VET bäst. Heja Dig.
Anja
,
P.S. Jag glömde skriva: Nu fick jag än en gång en bekräftelse på att hunden är människans bästa vän. Din hund är dessutom väldigt söt!
Björn Greijer
,
Det låter som ett sundhetstecken det här med din inställning till psykologer. Har fått din blogg via Claes Hammarling om du funderar vem jag är. Önskar dig all lycka
Camilla
,
Fina Saga ❤ så skönt att du kunde prata med sköterskan 😊❤ det är jätte viktigt att prata med någon. Jätte trevligt att du fick träffa tjejerna över en fika med ❤😘 kramizar