Stress i Estocolmo

Fredag 17/11

Försökt hittat på så mycket som det bara går de senaste dagarna. Ibland känns det som om att jag gör saker som jag inte ens orkar, men jag känner ändå att jag vill och måste ha något att göra hela tiden. Varför jag känner så är för att när jag stannar upp och tar det lugnt en sekund kommer alla tankar på en och samma gång och äter upp mig.

Fredagen var en dag jag sett fram emot hela veckan. Jag och en av mina bästa kompisar Amanda hade nämligen bestämt oss för att göra en liten utflykt. Inte vilken utflykt som helst utan denna gång till vår fina huvudstad Estocolmo.

Så vid klockan fyra i fredags mötte jag upp Amanda och hennes mamma på centralen här i Uppsala. Vi köpte med oss lite gott fika från Espresso house som vi hade med oss på tåget. Är ju galen i frappinos, så otroligt gott, det börjar ju dock bli lite väl kallt för att dricka dom enligt mig, iallafall när man är utomhus, men ännu kämpar jag på haha. Sedan satte vi oss på tåget mot Stockholm och babblade om allt, alla möjliga konstiga saker. Vi kom till och med in på fiffipiercingar, fråga mig inte hur, men roligt var det.

När vi kom fram till centralstationen fick jag först och främst en liten chock över hur otroligt mycket människor det var där. Har ju varit där mycket förut men aldrig stött på sådan här mängd människor. Jag som alltid trott att jag tycker om storstäder, och nu känner jag mest nej tack. Blir stressad av att bara kolla på alla människor och ännu mer stressad av att gå bland dom. Så efter en väldigt stressig promenad var vi framme vid det absolut finaste hotellet jag någonsin bott på, inte bara var det fint utan det låg också typ 15 m från plattan.

Jag och Amanda tittade runt en snabbis och sedan slängde vi in väskorna och begav oss ut igen för att gå på lite shoppingjakt. Himla kul att shoppa med Amanda, hon är verkligen inte en sådan som jag, hon hittar något, provar det, funderar typ tio sekunder och om det känns bra köper hon det köper hon det. Jag har världens jäkla beslutsångest och tänker igenom i detalj om jag verkligen vill ha det, detta sker inte på tio sekunder kan jag lova utan snarare mer än tio minuter. Stackars mina vänner så måste stå ut med detta hehe.

Eftersom vi kom dit så pass sent så hann vi endast gå runt och kolla i 1,5 timme innan allt stängde vilket verkligen var jättetråkigt. Tiden lade vi dessutom nästan bara på att hitta en vinterkappa till mig, så vi gick in i alla tänkbara butiker. Tror ni att jag fick med mig någon hem?! Nej haha! Nu kanske ni blir förvirrade, det finns en hel drös kappor ute i affärerna men har målat upp i huvudet precis hur jag vill att den ska se ut, ganska kort, svart och utan en massa detaljer. Om ni sett någon liknande skulle jag var evigt tacksam om ni isåfall skulle kunna länka den nere i kommentarerna. Är sååå desperat nu, känns som om jag letat i varenda affär.

Efter allt letande gick vi tillbaka till hotellet igen för att vila upp oss lite. Vi laddade mobilerna och jag fixade hennes kaos ögonbryn (förlåt Amanda, dom är fina nu), finns inte mycket som gör mig så frustrerad som när folk inte plockar bort de där hårstråna som sitter helt fel, perfektionisten i mig själv som måste ingripa helt enkelt. Haha, ja ni hör ju vilken tönt jag är.

Sedan gbeav vi oss ut igen. Som jag ångrade mitt skoval då. Kändes som fötterna bara skrek, aldrig har fötterna gjort så ont. Var dum nog att tänka snyggt före praktiskt, men mitt försvar är för att jag tänkte att jag ville passa in bland alla stockholmare. Kan verkligen inte begripa hur vissa orkar gå med klackar hela dagarna helt frivilligt, er ser jag upp till haha. Med ömma fötter tog vi oss till en restaurang som heter Fridays och som är väldigt omtyckt av det flesta. Väldgit god mat men den höga msuiken var jag inte beredd på. Det var en DJ som stod och spelade så högt så att det var omöjligt att höra något om båda inte lutade sig över bordet och skrek haha. Ni kan ju förstå hur jäkla svårt det var att beställ, stackars anställda. Men som sagt avnjöt jag ändå väldigt god mat och var där med min bästa vän, och då sket jag i musiken, det får ju inte vara för perfekt eller hur?! Sedan var det dags att gå hem och alltså herregud vad mätt jag var. Dessutom var jag hur nära som helst att ta av mig pjucksen och gå med endast strumpor. Sen kom jag på att det kanske inte var en så bra idé, ville ju inte att det skulle sluta med köldskador direkt haha!

Somnade så gott i sängen, en stor säng med världens gosigaste täcke att krypa ner under efter världens längsta dag. Så avslappnad var det länge sedan jag var.

Gillar