Vrak

Wow! Jag önskar jag kunde ett bättre ord som är tillräckligt fint för att kunna beskriva min tacksamhet över era fina kommentarer. Ni har verkligen varit helt fantastiska dessa dagar, trots att jag inte pallat att skriva, så har ändå personer kommit in här och fortsatt kommentera varje dag. Utan er, utan bloggen, vet jag inte vad jag hade gjort eller hur jag hade mått, en hel del sämre är jag dock säker på. Så tack för den otroliga stöttningen och kärleken jag fått. Det är skönt att få känna sig saknad också. Ni är helt fantastiska!

Trots att ni har varit väldigt duktiga på att stötta mig i vanliga fall, så tror jag att ni i detta kan känna igen er på ett helt annat sätt än när jag skriver tankar om min cancer. Ni är många som gått igenom ett break up, och det har varit så skönt att inte vara ensam i detta. Ni är så många som stöttar mig. Nu på senare tid har jag använt ordet "miserabelt" för att beskriva mitt liv. Och det är väl så det är just nu. Jag har obotlig cancer, blivit dumpad, har ständig grov smärta, och har också en personlig sak som jag inte kan ta här. Jag har svårt att ens ta mig upp ur sängen ibland. Känner ingen riktig mening till att gå upp, vad ska jag göra?! Det känns som om det ända jag gör om dagarna just nu är att tänka, tänka på all skit, och då sover jag hellre bort det.

Nu har jag börjat med det där jäkla ältandet igen, något som jag egentligen inte vill. Jag vet ju att det inte leder någon vart. Jag skulle göra allt för att leva lyxlivet, det som vissa andra skulle säga var det "jobbiga" livet. Jag skulle göra allt för att få gå till skolan varje dag, träffa en massa kompisar. Jag hör väldans mycket gnäll om skolan, vilket gör mig ledsen. Jag håller med, vissa gånger är det inte roligt. Men det är väldigt mycket roligare än att vakna upp varje dag för inget, och sedan invänta sina "bästa kompisar" (hemsjukvården), som oftast kommer för att ge mig ännu mer ont genom att sticka mig med en massa nålar och skit.

Men ska verkligen ta och rycka upp mig snart, måste bara tillåta mig själv att vara ett vrak efter allt som hänt. Ska försöka ta tag i bloggen ordentligt igen, satsa lite på youtube. Men innan det måste jag köpa studiolampor, eftersom det är så mörkt ute nu. Jag vill fortsätta seriöst med mitt hemliga projekt, så att jag kan dela med mig av det till er. Snart, snart ska jag bli vanliga gamla Saga igen.

Okej, nu till lite roligheter! I söndags samlades jag och fem av mina allra bästa kompisar på UKK här i Uppsala. Jag fick nämligen en massa biljetter, av Lekterapin, för att kunna gå på Oskar Linnros. Jag hade helst av allt bara velat stannat hemma den dagen egentligen, men kände ändå att jag behövde komma hemmifrån. Och efteråt var jag ändå väldigt stolt över att jag lyckades ta mig dit. Konserten var superbra, och mina kompisar var jättenöjda. Jag satt och grinade hela konserten dock, allt bara sköljde över mig. Men på något konstigt sätt är det skönt det med. Och jag hade mina fina vänner som kunde trösta mig också.

Nu tar jag resten av roligheterna i nästa inlägg, det blir alldeles för långt annars, plus att jag inte vill blanda in dem i några tråkigheter. Stay tuned!

Gillar

Kommentarer

Ulrika
,
Lilla vännen, man får sörja. Det är helt ok. Jag började följa din blogg efter att jag fått reda på att våra vägar kan korsas på olika sätt. Då vi har nära familjemedlemmar som känner varandra. Har även kollegor som tar hand om dig när du är där du inte vill vara- sjukhuset. Världen är bra liten. Sluta inte kämpa, du är en krigare. En varm kram till dig och din familj.
Malin
,
Du är helt fantastiskt . Du är värd det allra allra bästa . Jag tänker på dig varje dag trots att jag inte känner dig .
Camilla
,
Hej saga! Jag har läst din blogg länge nu.. jag har en studiolampa till övers som du kan få! Hör av dig om du vill ha den 😊 c.bulownordlund@outlook.ccom
Gittan
,
så klart att du gråter, du har ju överflöd av känslor som behöver komma ut😢. Trots att du är den tappraste mest positiva kämpande människa som jag vet måste du också dippa mellan varven. Sunt att känna efter låta känslorna styra också. Massor med kramar til dig❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Anja
,
Ja, Du goa Saga, det finns inga ord för vad Du går igenom. Men någonstans kommer Du alltid tillbaka. Du är en riktig fighter. Jag beundrar Dig och Din styrka. Även, om Du självklart inte själv kan känna Dig stark hela tiden. Men Du strålar styrka och "jäklar anamma".
Anna
,
Hej Saga, skönt att höra ifrån dig! ❤ 💐🐝
Sara
,
Det är svårt att föreställa sig vad du går igenom Saga. Jag känner dig inte men jag går ofta in och läser din blogg och inspireras så mycket av dig. Du är en otroligt stark tjej och jag beundrar verkligen dig! Fortsätt kämpa<3
Ulla B
,
Fina Saga, så klart du ska gnälla över, gråta för och förbanna din sjukdom! Gör vad som behövs för att orka ta ett steg till. Jag mailade dig för länge sen och berättade om min dotters sjukdom. Klart jag skrek, svor, grät..osv men inte så att hon såg det. Hon var ju bara 5 år och då måste jag som mamma vara tuff. Saga, det finns inget rätt eller fel här. "Ta hand om dig" betyder "gör vad som krävs för att livet ska bli OK. Kram från mig och min dotter hälsar och säger: Ta hand om dig! <3
Ann
,
Du är en så stark fin tjej som kämpar. Är så stolt över dig. Självklart har du ont mår skit men ändå är du positiv. Du är fantastisk tjej Jespers älskade syster som betyder allt för han som han älskar dig.
PatricciaBergsten
PatricciaBergsten,
Va skönt att få gråta ändå och härligt att du har så bra kompisar <3
nouw.com/patricciabergsten