Bevisa att man har ont?!?

Torsdagen var första dagen på flera dagar som var "lugn". Okej, kanske inte lugn, men det var en dag då jag slapp operationer och ingrepp. Istället blev det en dag full med besök.

Mamma åkte iväg en sväng och skickade hit Ann, min barndomskompis galna mamma, och som även har varit lite som en extramamma haha. Vi pratade om både tunga och roliga saker. Även pappa kom hit. Vill klargöra att papsen hälsar på varje dag, trots att jag är dålig på att nämna det. Och det uppskattar jag otroligt mycket. Känner mig så taskig som utelämnar honom här i bloggen.

Vet inte varför men jag var bara allmänt nedstämd i torsdags. SMSade lite med Knut lite bittert, och hade så gärna velat att han skulle komma. Vill dock inte belasta honom för mycket, och pressa honom att komma. Låg i sängen och pratade med pappa, och så var det någon som knackade på dörren. Jag trodde det var någon sköterska, då det alltid är spring här, men inte denna gång. För in kom KNUT, haha, och töntig som jag är kom det en liten tår. Det var precis vad jag behövde, en kram och lite kärlek. Gud så glad jag blev, och som jag uppskattade det!

Moa kom också, min fina nyfunna vän. Lite roligt hur vi fick kontakt faktiskt. Jag började i samma klass som henne för ett år sedan, och hon var den första i klassen jag pratade med. Gillade henne redan då. Blev ju tyvärr inte många dagar i skolan, och vi sågs inte något mer. Har hållit kontakt lite smått, men inte mycket alls. Sedan började hennes pojkvän i Knuts klass, och helt plötsligt korsades våra vägar. Och nu är hon en av mina bästa vänner.

Vi låg i sängen och hade girltalk i flera timmar. Som vi skrattade! Mådde så himla bra i själen efteråt, och trots att vi hade snackat i flera timmar så kändes det ändå som att vi kunde hålla på minst lika mycket till. Hon är så mysig Moa. Jag är så oerhört tacksam över att vi hittat varandra. Vi klickar så otroligt bra! Moa har en blogg där hon skriver om psykisk ohälsa, ett sådant viktigt ämne att prata om. Hon skriver precis som jag väldigt ärligt och öppet. Livet är inte alltid en dans på rosor. @missmoa

Inget som jag nämnt vid varje inlägg, men jag har fått smärtgenombrott varje dag och oftast flera gånger, fruktansvärt smärtsamt. Fick ett smärtgenombrott när Moa och Knut var här, när mamma var iväg en sväng. Fokuserade verkligen på att inte visa hur ont jag egentligen hade, då jag inte vill skrämma dem. Kom upp en läkare från narkosen för att hjälpa till. Och när han säger att det inte finns något att ge mig, att jag istället skulle vänta ut smärtan under natten grät jag i ren frustation, och ville helst av allt typ slå honom. Har jag inte lidit tillräckligt tänkte jag. Det finns inget jag hatar mer än att inte bli trodd på. Han trodde inte på att jag hade så ont, eftersom jag inte visade det. Ska det inte vara tillräckligt att säga hur ont man har?!

Var så himla fundersam över varför jag inte kunde få den dosen jag fått innan, då jag hamnade på uppvaket. Den funkade jättebra! Tydligen så hade de missat att skriva in att de givit mig medicin i min journal, då det inte var någon från barnonkologen som hade givit mig preparatet. Så de hade inte någon aning om vad jag hade fått. Det tog därför ytterligare tid då de behövde klura ut vad det var för något. Efter en lång väntan med fruktansvärd smärta, fick jag äntligen det rätta preparatet. Det jobbiga med den starka dosen är att jag blir helförlamad i benen, vilket är läskigt. Men smärtan slipper jag iallafall, vilket gör det så värt det.

Måste faktiskt säga att jag lärt mig en hel del under veckans gång. Har fått känna på hur det är att inte kunna kissa, och också fått känna på hur det är att vara förlamad. Har lärt mig att uppskatta det, nu när jag faktiskt känt på hur jäkla tufft det är. Nu tänker jag aldrig någonsin ta det förgivet!

Mina fina! <3 Det var blött på balkongen om ni undrar varför de sitter som de gör haha!

Hade ingen bild på mig från i torsdags så får bli en gammal goding, som tog vid Arons och mitt första möte, för typ exakt ett år sedan!

Gillar

Kommentarer

Malin
,
❤❤❤
Pias
Pias,
Du är fantastisk som så öppet skriver, jag (gammal kärring) lär otroligt av din insikt. All kärlek o Bamsekramar 🐻 styrka till dig och dina kära.
nouw.com/pias
Solvi
,
Nu har jag följt dig Saga i över ett år. Jag har följt en tonårstjej i med och motgångar över det vanliga. Livet är inte rättvist . Se till att du får all smärtlindring du kan få. Ingen skall ha så ont. 💗
Ulla B
,
Bara en stor kram!
Linda
,
Hej Saga Vilken kämpe du är, du är beundransvärd!! Kämpa på!! Jag jobbar som ssk inom palliativ vård på vuxensidan, vi jobbar mkt med intratekal smärtlindring. (Kort beskrivning.. http://www.vardhandboken.se/Texter/Avancerad-postoperativ-smartbehandling-och-kateterbaserad-smartbehandling-vid-svara-smarttillstand/Epidural-intratekal-och-perifer-smartbehandling/) Det är lite annorlunda mot epidural. De vi har är kvarliggande kan ligga flera år.. och man får en pump där man själv som patient kan trycka bolusdoser vb och/eller ha konternueliga doser. Det är snabb smärtlindring med ganska små doser. Men dom har säkert övervägt det alternativet och nackdelen är att man får bära med sig en pump
Anna
,
Saga. 💐🐝
Marie
,
Att en läkare säger till en patient som är allvarligt sjuk, att vänta ut smärtan under natten!? Jag hoppas att någon pratade med honom sen, så han lär sig något! Alltså jävla idiot! Heja dig Saga, du är verkligen en starkt lysande ⭐️!
Helene K
,
Ni är så fantastiskt starka allihopa, du Saga, Knut, dina vänner, hela din familj . All kärlek till er! 💛
Carola Salen
,
Hej Saga, ledsen att du behövde uppleva en läkare som inte förstår smärta, riktig smärta!!!! Hoppas iallafall att det har löst sig för dig nu. Kämpa på Krigarprinssesan 👑 Stor kram 💖
Carina
,
Skönt att du kan få bli smärtfri ibland, det måste du för att orka. Åh...gullig pojkvän du har ❤ kram på dig och jag har följt dig genom hela din resa. Du är så fantastisk 🤗