Mina allra första flätor

Gissa vem som var osmart och bestämde sig för att dygna! Jo, denna tjej. Nej, skulle inte säga att det var planerat. Mamma och jag skilde oss igår. Det är ett beslut vi tagit gemensamt, vi vill att ni accepterar att vi inte vill ha en massa skriverier i media. Vi kommer för alltid förbli kompisar, det var gnistan som dog ut. Haha, vad håller jag på med?! Mamma sov i en annan sal under natten, då jag hade så mycket saker kvar att göra när hon ville lägga sig. Då tyckte vi båda att det var smartare att hon sov i en annan sal, så hon slapp bli störd.

Tillbaka till varför jag dygnade. Det flög otroligt många tankar i huvudet. Min kropp var hur trött som helst och det sved i ögonen, men mitt huvud var klarvaket. Försökte somna och stängde ögonen. Men så fort jag gjorde det kom alla tankar, och jag började gråta. Underhöll mig lite med youtube, tänkte att jag kunde kolla på någon video och somna till den, men det gick inte heller. Höll på med mobilen ett tag, ritade lite, pärlade lite, men så fort jag lade mig ner och slöt ögonen började tårarna falla. Inte heller ville jag störa mamma. Hon hade verkligen inte blivit arg om jag hade väckt henne, tvärtom glad över att får hjälpa till, men jag ville ändå inte störa henne.

Somnade vid 07 och vaknade vid halv tio igen. När jag vaknade kände jag sådan himla oro över operationen. Ville verkligen inte ha mer ont än vad jag hade. Dessutom tycker jag alltid att det är läskigt att sövas.

Maria, Alvas mamma, kom och hämtade mig, och rullade iväg mig till operation. Hon jobbar här på sjukhuset, så hon kunde avvara lite tid för mig. Hon följde dessutom med mig in på operation, och höll min hand tills jag somnade. Mamma passade på att åka hem för att mysa och ge lite kärlek till katterna. Så fint att Maria ställde upp, avlasta mamma.

Operationen gick jättebra. Jag har inte berättat för er så tänkte dra det lite snabbt. Edan jag har i ryggen har flera risker, då den är väldigt infektionskänslig, lätt hamnar ur läge, funkar bara några dagar, man kan bilda resistens mot läkemedlen, och slangen gör väldigt ont att ligga på. Därför är det bestämt att jag ska få operera in en port på revbenen (på samma sätt som jag har en port vid nyckelbenet), med en tunn slang som går under huden till ryggen och in i ryggraden. Visst låter det himla mysigt?? Det blir en permanent lösning, och det suger att jag kommer att behöva få gå runt med en pump.

Som jag nämnde i tisdagsinlägget så ville de egentligen sätta urinkateter på mig under operationen, vilket jag protesterade starkt emot. Anledningen var att de inte visste vilken exakt dos de skulle spruta in i porten, så risken fanns att jag kunde bli tillfälligt förlamad. Vi kom överens om att inte sätta någon kateter, men om det skulle vara så att jag blev förlamad och inte skulle kunna kissa så var jag tvungen att tappas. Det första jag kommer ihåg att jag sa när jag vaknade var "JAG MÅSTE KISSA" , lite aggressivt. Mest för att bevisa att jag inte skulle ha något inkört där nere.

Sen kom Alva och Maria och mötte mig vid uppvaket. Drog ner Alva i min säng och kramade om henne. Vi låg som små flickor och viskade saker till varandra, och fnittrade. Jag kommer dock inte ihåg mycket alltså.. Var ju hög, och då får jag minnesluckor, men något jag kommer ihåg var att jag hade riktigt roligt iallafall.

Ville ju ha kvar tjejerna så länge som möjligt , så när de började visa tecken på att gå kom jag på den smarta idén. Jag skulle bjuda dem på middag. Och tro nu inte att jag var så hurtig att jag ställde mig och lagade mat när jag precis opererats, nej jag provade beställa mat via Foodora. Tycker det är en sådan himla bra app, maten kommer snabbt och leveransen kostar inte mycket. Vill tillägga att jag verkligen inte är sponsrad, hade dock gärna velat det.

Blev lite tapas, vi köpte tre olika rätter, och så fick man ta av allt. Vi hade det verkligen supermysigt. Trots att jag opererades var detta en fantastisk dag, och det får jag tacka Maria och Alva för (och foodora).

"Kolla den rosa elefanten i som flyger där"
Ja, innan man får hugga in på den efterlängtade maten så måste man ta kontroller såklart..
Mums!
Mina första flätor någonsin sedan jag tappade håret! Grät faktiskt lite glädjetårar hehe..

Gillar