Del två av min årsresumé, ledsen för att det dröjt men har haft fullt upp. Här kommer den äntligen iallafall!

Skrev egentligen om aprilmånad i del ett, men kom efteråt på att jag missade att skriva om att vi prickade av en väldigt stor punkt på min bucketlist. Ja, nämligen självaste Paris. Det var med Lavemark, ni vet min extrafamilj jag flög dit. Frankrike ligger ju lite före i värme så det var riktigt skönt att få lite sol på sig. Vi hade det helt underbart fantastiskt och jag njöt verkligen till fullo. Detta är verkligen en av mina favoritminnen.

I maj var vi till Siraö, jag, Love och mamsen, tillsammans med Barncancerfonden och andra cancerdrabbade familjer. En riktig myshelg som vi alla behövde där och då. Så skönt att ha folk omkring sig som förstod precis hur man mådde utan att man var tvungen att säga det.

Eftersom vi hade en rätt så varm maj månad blev det en MASSA picknickar. Nästintill varje dag gick vi ner till parken och mös på en filt. Något som gav mig ett otroligt lugn och fick mig att slappna av. Något vi också hittade på var att gå på en golfkurs, en kurs för amatörer, jag, mamma och några av mina kompisar. Tänkte att det kunde bli en rolig hobby att göra på sommaren. De visade sig dock senare att jag inte fick någon användning av kursen denna sommaren, det hanns inte med på något konstigt vis. Men kursen, ja, den var riktigt rolig ändå.

Juni var en riktigt riktigt bra månad. Hitta på så många roliga saker, och nu i efterhand har jag väldigt svårt att förstå hur jag orkade och hann med allt

Jag började månaden med en kryssning till Estland, Tallin med mamsen och Isabells mamma och mormor. Vi hade det superbra och jag njöt verkligen av den lilla värmen som då började komma. I Tallin mötte vi upp Isabells pappa med familj som guidade oss runt, hela hennes släkt kommer nämligen därifrån allihopa. Vi hade det riktigt bra, och det var skönt att få komma iväg lite.

Sedan blev det en roadtrip ner till Skåneland, Lund. Min moster tog nämligen masterexamen och det skulle såklart firas. Trots att jag hade hög feber efter fått vaccinsprutor så hade vi det riktigt bra ändå. Första gången jag fick uppleva Skåne och jag kan säga att jag gillade det starkt från första stund. Okej kanske inte Skåne jag gillade mest, utan mest dialekten haha.

Sedan var det en veckas jobb på fotbollsskolan och vi hade grymt kul. Vackert väder och hyfsat snälla ungar haha. Som jag nämnt många gånger så betyder det mycket för mig att få göra saker jag gjorde innan jag blev sjuk. Det får mig på något sätt lite närmre normala.

Sedan firade jag midsommar med två av mina bästa vänner och vi hade en gryyyym helg. Först midsommarfirande med Vickans familj, sedan två fester dagarna efter varandra, och dagen efter det drog vi till Göteborg för att kolla på Coldplay. En riktig KAOShelg kan jag minst sagt säga, och tankar på sjukdomen var lååångt borta. Jag fick äntligen leva livet som en normal tonåring.

I juli släppte jag äntligen mina smycken som jag under våren lade ner otrolig mycket tid på. Var med lättnad jag äntligen fick släppa dom, det tog nämligen lite längre tid än vad jag först hade tänkt.

Kommit lite frågor då och då om det finns några smycken kvar, och faktiskt så finns det de. Några få berlocker, armband och halsband finns kvar, så om du vill beställa något så kan ni antingen skriva till min mail saga.lundin@live.se eller mina instagramkonton sagalundiin (min vanliga) eller kiwisfight (kontot där ni hittar all information om smyckena).

Sedan hade jag en helt fantastisk semester till Gotland med en av mina bästa vänner Vickan. I nästan en vecka hängde vi på den fina ön, och mer tur med vädret kunde vi inte ha haft. Vet ni, vi spelade faktiskt in en vlogg den veckan som ligger på min dator helt klar att laddas upp på youtube. Varför videon inte kommit upp är för att jag och Vickan är så otroligt oseriösa när vi är med varandra, och flamsade då runt väldigt mycket i videon. Eftersom jag i somras knappt hade hunnit med att lägga upp några videos, ville jag inte med den videon få er att tro att vi var helt knäppa haha. Nu har jag ju hunnit fått upp några och ni har fått chansen att få en bild utav mig. Så, min fråga är nu om det skulle vara intressant att jag lägger upp den nu trots att det var så länge sedan den spelades in?

I augusti gjorde jag min andra livs resa. Jag åkte tillsammans med Aron, min förebild men också nära vän till Norge och vandrade där upp till Trolltunga. En otroligt tuff resa, men otroligt vacker. Är så otroligt otroligt stolr över mig själv, att jag lyckades gå hela 2,4 mil i svår terräng är något jag fortfarande har svårt att fatta. Denna resa kommer delad plats med island, riktigt riktigt häftigt, och jag kunde verkligen inte förstå hur vyernajag såg där och då var på riktigt.

Ja, kan sammanfatta denna perioden i livet, helt UNDERBAR. Har nog aldrig mått så bra. Hoppas ni tyckte om resumén, och så hoppas jag att jag får upp del tre inom kort. Kram!

Jag gick på strålbehandling under hela januarimånad, varje vardag. På grund av min extremt starka dos, tog min kropp otroligt mycket stryk och jag var helt utmattad. Jag sov ca 20 timmar om dygnet, knappt så jag orkade ta mig ur sängen vissa dagar. Så, skulle beskriva mig själv lite som en zombie under hela denna månaden.

Sista strålningsdagen hade vi bestämt oss för att fira, fira att jag hade varit grym och gjort hela 35 behandlingar under sju veckors tid. Vi hade bestämt oss för att äta ute på restaurang och pappa hade också gått och hintat om en liten överraskning. Inte en enda gissning hade jag på att jag denna dagen skulle få möta mitt lyckopiller på fyra ben, Rocky. Det som stått högst på önskelistan så länge jag kan minnas. Förälskade mig i honom vid första ögonkastet!

Det var också i januari som mina hemska brännskador började bildas. Resultatet av mina tuffa strålbehandling. Under den värsta perioden kunde jag inte ens bära byxor och vandrade istället runt i min rosa kanin-onepiece, men det var roligt det med och jag fick många leenden efter mig!

Februari var en väldigt jobbig och mörk period i mitt liv. Jag hade precis avslutat min allra sista behandling någonsin, då man efter strålningen inte kan ge någon mer behandling. Eftersom läkarna knappt hade givit mig något hopp i överhuvudtaget så var jag denna period väldigt väldigt rädd. Jag började drömma mardrömmar, en massa mardrömmar. Jag grät på kvällarna när jag var tvungen att gå och lägga mig. Jag ville inte somna, för att sedan dö om och om igen..

Men jag fick stöd, stöd av mina vänner, familj och er! Vet inte hur jag skulle klarat mig annars!

I februari lyckades vi faktiskt komma iväg, jag, mamma och en av mina bästa kompisar Vickan. Vi avnjöt tio dagars skidåkning i Funäsfjällen. Aldrig har en semester varit så välbehövlig som då. Jag som var allmänt trött efter strålningen åkte trots tröttheten varje dag, från tidig morgon tills liftarna stängde. Nu i efterhand har jag så svårt att förstå hur jag pallade, jag var ju så trött efter min behandling?! Men att få vara ute och göra det man älskar, gav mig så otroligt mycket energi tillbaka.

Mars, och jag gjorde min livs resa, och checkade av flera punkter på min bucketlist. Trots att mina föräldrar är skilda, och att jag har halvbröder på de olika sidorna, så bestämde vi oss alla för att det inte skulle stoppa oss. Vi skulle pricka av den heligaste punkten av dom alla på min bucketlist, nämligen Island, vi tillsammans, hela familjen.

Aldrig har jag besökt ett så magiskt och fint land som Island. En resa jag tittar tillbaka på, och kan inget annat än att le. Aldrig har jag fått uppleva något så magiskt som detta land, ett sagoland. Detta är det allra finaste minnet jag har med min familj. Otroligt, otroligt tacksam över denna fina resa!

April kunde inte startat bättre än med en vecka i Sälen med min bästa kompis, mamma och lillebror. Fint väder fick vi verkligen, och jag njöt verkligen till max. Åka snowboard för mig är så mycket mer än att bara åka, det är en riktig semester för mig, en stund då jag får vila upp mig helt och hållet, en stund då jag slipper tänka på min jobbiga vardag. Snowboardåkning är den enda grejen som kan få mig att glömma bort min sjukdom helt och hållet i flera timmar. Hur fantastiskt är inte det?!

Det fanns dock en klump i magen, en ganska stor. Efter denna resa skulle jag nämligen få röntgensvaren, för att se om strålningen hade givit någon effekt. Så det var med mycket ångest som jag satt mig i bilen påväg hem.

Blev mycket skidåkning för min del år 2017. Räknade ihop hur många dagar det blev totalt, hela 3,5 vecka, galet mycket ju. Så 3,5 vecka, dagar fyllda av bara glädje! Tack för att jag fick chansen att uppleva mitt älskade fjällen.

Det var i April, den hemska dagen skulle ske, dagen jag skulle få svar på röntgensvaren och därmed få min dödsdom, det var jag helt säker på. Min läkare hade inte givit mig något hopp alls och oddsen var extremt dåliga. Men så gick jag in där, i rummet där vi skulle ha mötet, det jag drömt mardrömmar om i flera månaders tid. Nu var jag beredd, beredd på att få höra hur många månader jag hade kvar att leva, men när läkaren öppnade munnen tappade jag hakan. Strålningen hade givit resultat, min tumör hade krympt, och nu kunde läkaren säga att det faktiskt fanns en strimma av hopp att jag en dag kunde bli frisk. Jag grät så mycket den dagen. Här hade jag i månader gått i fruktat över denna dagen, haft såååå mycket ångest, och så fick jag ett helt annat besked, ett glädjande besked?!

Dagen var en ren bergochdalbana. Jag hade fått äran av Aron att få ta emot hans 6,8-miljoners-check till Barncancerfonden. Såklart ville jag det, och vi satte oss efter mötet i bilen påväg till Stockholm. Framför 700 pers, ställde sig denna lilla tjej med världens scenskräck på scenen och tog emot en check på nästan 7 miljoner kr. Vilken dag, och vilket jäkla minne. Det var också här jag först träffade underbara Boris, vi klickade verkligen direkt!

Stay tuned, inom kort kommer del två. Kram på er!

Hej på er allihopa, och välkomna till min nya design! Är verkligen så nöjd över hur resultatet blev, min blogg känns lite mer professionell och "clean" nu. Hoppas verkligen att ni tycker om den lika mycket som jag gör. Ni ska ju också tycka om det, och jag vill att ni ska känna att det är enkelt att hitta, och att det är lättläst, så om det är något ni inte gillar så skulle jag uppskatta ifall ni säger det. Tack på förhand!

Sista dagen i backen, vilket konstigt nog känns rätt så skönt. Blivit en hel del skiddagar, och nu känner jag mig klar, redo att åka hem. Saknar Rocky och katterna, papsen och brorsorna, min säng och bara den enkla saken att få ha lite fina kläder på sig haha. Måste få hemlängtan för att känna mig "klar" med en semester, annars har jag ångest flera dagar om inte veckor efter för att jag inte fick stanna tillräckligt haha. Jag vet, det kanske låter jättekonstigt, men så funkar jag. Så faktiskt känns det jätteskönt att jag fått det, så att jag slipper vara ledsen över hemfärden. Har en hel del roligt där hemma som väntar på mig.

Idag har det varit en riktig härlig skiddag, våran längsta skiddag faktiskt. Vi gick upp tidigt för att få åka manchester, obligatoriskt åtminstone en dag, och såklart ville jag visa Amanda som inte är så skidvan den fantastiska känslan. Underbart! Vädret har också varit underbart idag, likaså som nästan alla dagar här. Vi har verkligen haft så tur med vädret och solen har lyst med klarblå himmel nästan varje dag. Sen är ju dock kylan en annan fråga haha, mellan -10 och -20, så kallt har det verkligen varit, men allt kan man ju inte få.

Jag har älskat fjällen så länge jag kan minnas, men jag har aldrig älskat det så mycket som jag gör nu, jag har blivit kär på nytt. Jag har ju sedan jag blev sjuk börjat ta vara på de små stunderna här i livet, stannat upp för att se mig omkring, ja, helt enkelt tagit tillvara på tillvaron bättre. Det är en så vacker gåva jag fått, för wow vad jag är så mycket lyckligare. Vad som fått mig bli kär på nytt här i fjällen är tystnaden och fridfullheten här, det jag inte ens lade märke till förut. Det otroligt vackra landskapet som jag gång på gång har svårt att fatta är på riktigt. Och de otroligt fina sol(upp/ned)gångarna som färgar vår fina himmel så det ser ut som vackra målningar. Jag önskar verkligen att det inte är sista gången jag får uppleva mitt fina fjällen, för detta vill jag verkligen göra minst en gång till! Tack livet för att du visat mig detta!