Cancern har spridit sig..

Idag var det dags för ett sjukhusbesök igen, vilket var ett bra tag sedan. Denna gång endast för ett läkarsamtal, så ni kan vara lugna, inget akutbesök denna gång som tur var. Dessvärre blev jag på dåligt humör redan under bilresan dit, då jag denna dag kände för att göra allt annat än att åka till sjukhuset.

Först på schemat var blodprover och kassettbyte, något som oftast HSV kommer och gör i hemmet. Men så ringde de mig igår för att ändra om lite i planerna. De ville träffas direkt på sjukhuset och fixa allt där då de ändå skulle åka dit på möte vid typ samma tid som mig. Något som skulle bli väldigt mycket smidigare för dem då de annars hade varit tvungna att åka ut till mig. Jag var först tveksam, jag vill egentligen träffas stressfritt, i lugn och ro, och kunna ha möjligheten att prata utan tidspress. Därför var mitt första svar "Nej!". Fick en suck i örat, "Jag lovar att det blir kort och enkelt!". De övertalade mig tillslut, men mitt krav tillbaka var då att tiderna skulle hållas på pricken, för försenad ville jag verkligen inte bli. "Jaja, det fixar vi!"

Vid klockan 13.45 stod jag och Jenny ensamma i korridoren, trots att det var vid den tiden vi hade bestämt oss för att träffas. För varje minut som gick blev jag bara mer och mer stressad, jag tyckte bara en kvart var stressigt nog. När klockan började närma sig 13.55 blev jag smått irriterad. Jag hade ju varit väldigt tydlig med att det inte fick bli några förseningar, och om det skulle ske skulle de höra av sig. Tillslut kom de, dock nästan en kvart försent, precis då mitt möte skulle starta. Om jag var dem i detta läget hade jag hållit mig kort, bara tagit upp de allra viktigaste grejerna och inte något annat. Vi verkar resonera olika, för läkaren verkade vilja ta upp ALLT. Känner man att man har så mycket att säga kanske man ska boka en annan tid, en tid då det faktiskt finns tid att prata?!

Mitt dåliga humör blev tyvärr inte så mycket bättre utav detta, och jag kan säga att jag verkligen inte var glad. Min kontaktsjuksköterska, som närvarade på mitt möte, sprang fram och tillbaka flera gånger för att höra hur det gick för oss och om vi var klara snart. "Alldeles strax!" sa HSV-läkaren då. 15-20 minuter försenad kom jag iallafall äntligen till mitt möte med min läkare, kontaktsjuksköterska, pappa, mamma, och Jenny. Jag var beredd på ett helt vanligt läkarbesök där jag får ställa mina frågor och funderingar. Men denna gång blev det tyvärr lite annorlunda. Eftersom det uppkommit nya symtom tyckte inte min läkare att han kunde undanhålla det längre trots att jag bett honom om det.

Kommer ni ihåg när jag i detta inlägg berättade om mina misstankar om att jag trodde att min cancer spridit sig?! Det är något vi idag fick bekräftat, jag har en spridning upp till min vänstra lunga. Jag har nu i flera månader känt som ett obehag/smärta bland mina revben på vänstra sida och började sedan bli rosslig/hostig i halsen. Egentligen var det ju bara en tidsfråga, att få metastaser i lungorna är egentligen ganska vanligt, och att jag har klarat mig så länge är bara det ett jäkla mirakel. Så egentligen var jag alltså väldigt beredd på detta! Just nu är dock det enda som snurrar runt i mitt huvud rädslan över den smärta den kanske kommer skapa. Är livrädd helt ärligt, för jag vet inte hur i helvete jag ska orka med mer smärta nu.

Efter det relativt korta mötet var jag verkligen helt slut i huvudet. Vi gick tillsammans ut till solen för att ta en snabbfika och lite frisk luft, och sedan kramade jag hejdå till mamma och pappa. Det var nämligen en Jenny-dag idag då hon tog ledigt från jobbet. Nästa stopp var Lekterapin, evigheter sedan jag träffade dem och jag har saknat dem så. De var precis de människorna jag ville träffa efter ett sådant här besked. Tyvärr hann det inte bli något långbesök, utan bara typ 10 minuter innan sjukgymnasten knackade på dörren. Passade på att boka henne när jag ändå var på sjukhuset då mina muskelsmärtor verkligen inte vill samarbeta just nu. Det blev både massage och akupunktur, och alltså kommer inte ens ihåg när min kropp kändes så avslappnad sist. Något bra iallafall!

När vi äntligen var helt färdiga med sjukhusbesöket åkte jag och Jenny till Gränby (en galleria) där vi åt en välförtjänt middag. Och när vi hade ätit klart strosade vi runt i några butiker och drömde oss bort i heminredning. Slutade med att jag kom hem med två puderrosa kuddfodral i sammet, samt en smyckeshållare som kan hålla upp mina fina örhängen. Nöjd tjej!

Nu måste jag verkligen försöka vända tillbaka dygnet, detta är inte bra för mig haha.. Natti! <3

Gillar