"Cancern är det sämsta och bästa som har hänt mig"

Vet ni att cancern är det sämsta och bästa som hänt mig. Nu kanske ni blir helt chockade när ni läser "bästa", men det stämmer faktiskt. Det känns som att jag alltid har varit sjuk, och inte bara i ett år. Kanske känns det så för att jag inte levde livet tidigare. Allt var så eländigt förut, och visst hade jag också anledningar till det. Men istället för att hitta en väg upp ur det där djupa hålet, så grävde jag mig bara djupare. Vad blir bättre då? Inget! Jag längtade efter att få gå hem efter skolan, jag längtade till helgen och jag längtade till loven, istället för att inse hur bra jag hade det där och då.

Mitt i allt elände får man ändå ta vara på det bra som kommit med sjukdomen. Och många bra saker har ju faktiskt hänt. Jag har börjat leva livet, jag är klokare, jag har träffat Aron, jag har träffat er, och en massa andra saker. Visst är det lite konstigt att jag har så mycket bättre livskvalité idag, än vad jag hade innan jag blev sjuk!?

Hoppas detta inlägg får några att tänka om. Man ska inte behöva gå igenom denna skiten för att börja leva. Börja inte imorgon, börja NU!

Och tack tack tack för alla fina tips från gårdagens inlägg! Har fått en massa användbara tips! Kramis och godnatt!

​Bild från gårdagen!

Gillar