Blodpropp?!

Förlåt om jag gjorde er oroliga med det förra inlägget jag skrev. Nu ska jag berätta vad som har hänt.

Jag väcktes igår morse utav fruktansvärda smärtor i min högra vad. Jag haltade då ut till mamma i vardagsrummet, och brast ut i gråt av smärta. Jag lade mig i soffan och vi började undersöka vaden för att se om det syntes något. Vi såg tre stora röda fläckar och runt fläckarna var det ett svagt blåmärke, runt 2-3 dm långt. Vi listade ut ganska snabbt vart fläckarna kom från, min vänstra fot var nämligen knallröd på dess knylar. Jag hade alltså legat med mitt högra ben över min vänstra fot. Vi misstänkte att det kunde vara en blodpropp. En sådan fick jag i början av min cancerresa. Min tumör har nämligen växt sig in i ett blodkärl och stoppar därmed upp flödet i benet.

När mamma nämnde blodpropp flippade jag ur totalt. Jag skrek och skrek medan mamma ringde 112 för att få hem en ambulans. De behövde inte köra med blåljus, men det kändes bra att det var utbildad personal som kunde ge mig läkemedel snabbt om det skulle behövas. Det tog dem en timme att komma och den timmen var hemsk, riktigt riktigt hemsk. Jag skrek som sagt hysteriskt nonstop. Jag trodde på riktigt att jag antingen skulle behöva amputera bort hela benet eller att jag skulle jag dö, nu på stört. Och varför jag trodde detta har jag ingen aning om.

Tillslut kom de iallafall, och eftersom jag fortfarande var helt hysterisk när de kom fick jag lugnande för att lindra min oro och ångest. Jag som inte alls gillat lugnande förut blev lugn och belåten, för denna gång funkade det riktigt bra. Jag kunde verkligen slappna av, och ångesten var som bortblåst. Jag fick åka med ambulansen in till sjukhuset och blev avsläppt på avdelningen, där de hade gjort iordning ett rum till mig. Blev undersökt, men lätt var det inte då det knappt gick att ta i benet utan att jag skrek rätt ut. De bokade ett ultraljud för att se om man kunde se någon blodpropp med hjälp av det. Förvånad blev jag när doktorn nere på ultraljudet inte kunde inte hitta någon blodpropp. Blev frustrerad, såklart ville jag inte att det skulle vara en propp, men jag ville veta vad som gjorde så förfärligt ont.

Idag vaknade jag med betydligt mycket mindre smärta och jag hurrade när jag svagt kunde stödja på benet. Smärtteamet kom in efter att ha kollat på ultraljud-bilderna, och förklarade att jag fått ett trycksår. Det hade jag fått av att jag hade legat på foten hela natten. En "frisk" människa hade antingen vaknat till och bytt position, eller till och med ändrat sovställning i sömnen. Jag dock, sover väldigt väldigt djupt, då jag tar så starka mediciner. Detta gör så att jag för det första inte rör på mig det minsta lilla under hela natten. Inte heller vaknar om jag har ont. Eventuellt bedövar pumpen också en del av känseln. På grund av min djupa sömn bytte jag aldrig position, vaknade inte av smärtan i benet, och fortsatte sova tills jag tillslut vaknade på morgonen.

Finns inte mycket att göra åt saken egentligen utan det läker sig själv. Det kommer göra ont i några veckor, och för att jag ska slippa ha onödig smärta så kommer jag ett tag framöver ha bedövningsplåster på natten, lokalt på trycksåret. Ser det rätt så positivt ändå, jag har redan lyckats gått utan kryckor ikväll. Och om det redan blivit såhär bra på ett dygn så hoppas jag iallafall på att den värsta smärtan går över rätt så snabbt.

Nu ligger jag hemma i min egna lilla säng och njuter fantastiskt mycket över att få vara hemma. Godnatt på er!

Här kan ni se alla röda fläckar och det svaga blåmärket. Det är den största fläcken som är själva trycksåret.

​En aning utslagen Saga, kommer inte ens ihåg hur jag kom upp på båren.. hehe.

Gillar