Barncancer

Från ett vanligt barn, till ett svårt sjukt barn. Hur är det att ryckas från vardagen?

När jag och min familj drabbades av cancer var det som att ens egen vilja bara togs ifrån en. Allt bara kraschade. Allt jag önskade mig var att jag kunde lägga mig i mammas knä och att hon skulle trolla bort det, som hon alltid har gjort med alla mina andra problem. Men den här gången var vi alla maktlösa. Kände mig så oerhört vilsen. Hur kunde detta hända mig?! Allt var så orättvist, och jag kunde inte släppa VARFÖR detta skulle hända just mig.

Man växer otroligt mycket psykiskt i denna jobbiga period. Man ser allt i större perspektiv, man lär sig leva i nuet, något som egentligen alla behöver lära sig. Något som verkligen har gjort ont i hjärtat är när man hör barnskrik på avdelningen. Man hör verkligen skillnad på ett barn som fruktar för livet, och ett barn som bara är gnällig. Det är sådan skillnad! Inte bara jobbigt att vara där och gå igenom sitt eget helvete, utan det är också jobbigt att se alla sjuka barn. Den där lilla sjuåriga pojken ska inte gå runt där, kal på huvudet med en droppställning, han ska vara ute och leka med sina kompisar.

Det finns ca två miljoner barn i Sverige. Varje år är det 300 barn som drabbas av barncancer. Om man ser det så, så kanske det inte känns som så mycket. Men om man skulle se alla dessa barn framför sig så är det många, 300 för många. Och 60 barn av dessa mister livet. De har knappt hunnit börja sitt liv. Det hela är som ett hemskt lotteri, fruktansvärt orättvist.

Jag önskar att denna gåta någonsin kommer att kunna lösas. Och för att det ska kunna gå så måste vi ha hjälp. Så snälla skänk pengar och stötta mig och alla andra barn som är sjuka. Var med och rädda liv. Tack!

Här kan du vara med och stötta alla sjuka barn!

Två bilder från dagen då jag gick ut nian. Var mitt i en cellgiftskur så firandet blev inte som vi hade tänkt oss. Men dagen blev ändå bra då jag fick umgås med min familj, mina stöttepelare!

Detta är från en fredagkväll, vi trodde vi skulle få komma hem men värderna var alldeles för dåliga. Då kom världens bästa sjuksköterska och muntrade upp mig. Något som jag uppskattaade väldigt mycket!

Ännu en gång som sjuksköterskorna gjorde mig glad! Här hade de precis givit mig nygräddade våfflor som de hade stått och gjort. Sådana här "småsaker" betydde riktigt mycket för mig!