![Gå till ,[object Object]](https://nouwcdn.com/v108/u/743/1268743/940/201805160953461268743wx2880hy1200.jpg?version=202007&width=1440)
Avskedsbrev?
Har länge tänkt skriva detta inlägg men har inte kommit till skott och det är väl för att jag inte riktigt varit där i tanken ännu, men ja, jag är nog där nu. Eftersom jag snabbt försämrats nu på sistone så har stressen över att hinna saker verkligen blivit stor. Jag vill ju lämna saker och minnen efter mig via typ brev och videoinspelningar. Vet dock inte vad jag vill skriva och vilka jag vill skriva till. Hade ju helst skrivit något till varje släkting och vän jag har då de finns så många som betyder så mycket för mig. Detta är ju dock tyvärr omöjligt, orken till det finns verkligen inte. Så, hur "sollar" man ut detta egentligen? Till er som haft en kär som gått bort, var det något som den lämnade kvar som ni uppskattade extra mycket och finns det något ni önskar att den hade lämnat kvar?
Om ni har några som helst svar på detta så snälla lämna en kommentar eller skriv ett mail (saga.lundin@live.se), det skulle hjälpa mig så otroligt mycket! Tack på förhand! Kram!
Lovade ju er mer bilder så här har ni en från dagen! Som ni kanske kan gissa så var Lavemark förbi idag med lilla bebisen som faktiskt blivit väldigt mycket större än Rocky nu haha!
Livet är inte rättvist- du är så ung och jag önskar så att ett mirakel kunde ske så du blir frisk. All kärlek till dig ♥️
Jag miste min pappa för 21-år sedan och det jag saknar mest är att få höra hans röst- hade varit skönt att få höra det igen, så spela in nåt o lämna kvar det finaste av dig ♥️
stor KRAM
Men jösses såå svårt!! Det mest personliga enbart till familjen annars blir det för mycket och var går gränsen... så tänker jag - krasst?!
Önskar jag kunde skicka all mod och styrka som finns till dig och dina nära och kära!
Men å andra sidan är jag mer tveksam till videoinspelning istället för brev.
Text är magiskt. Vi kan läsa och identifiera oss med Saphos kärleksdikter eller Ciceros brev från antiken. Arkivfilmer däremot kan redan efter ett decennium kännas främmande och avlägsna. En annan tid och inte en del av samtiden som människorna som just nu lever är en del av. Om du strävar efter att vara levande och närvarande så tänker jag att din röst i ett brev kan vara mer tidlös och lättare följa med människorna som är kvar i deras olika livsfaser. En video är ett moment fruset i tid, ett minne av flickan på 17 år.
Din historia är så gripande, sorglig och orättvis att det finns inte ord. Barn ska inte behöva dö, så är det bara. Tycker du verkar vara en helt magisk person, så sprudlande positiv och stark i allt det svåra. Jag avvundas dem som har dig i sitt liv. Och jag tror att du har skapat så mycket fina minnen för dem att spara i sina hjärtan.
Jag hoppas att du ska få en lugn sista tid tillsammans med din fina familj och dina fantastiska vänner, och jag hoppas den blir så som du vill ha den. Tycker det är starkt av dig att ha tagit steget till hospice, för där finns ju hjälpen du behöver. Men förstår om det är ett steg man inte vill ta, det blir så påtagligt och definitivt.
Har ingen erfarenhet av avskedsbrev men tänker att din röst kan vara något fint att ha kvar för dina nära att ta fram de stunder de vill känna sig nära dig.
Vill sända dig lite extra kraft att ta dig igenom din resa, och en varm kram.
Madeleine, Uppsala
Jag önskar verkligen att jag haft filmklipp på min son som dog för 12 år sedan. Han var liten, sju år, och mina minnen präglas av hans sjukdom. Jag skulle vilja ha haft filmer där det levande i honom fick mig att minnas också det.
Jag hoppas din sista tid blir full av kärlek. I slutändan är det det enda som räknas, att älska och att älskas.
Kram Sarah
att du inte skulle vara sjuk. Det finaste dina nära kommer ha är alla minnen tillsammans med dig såklart. Det jag önskar att jag hade av mina kära som gått bort är en röstinspelning. Även om man gör allt för att komma ihåg rösten så blir det svårt med åren.
Känn ingen press att skriva brev till alla i din närhet - de uppskattar att bara få vara med dig ❤️❤️ kramar❤️
Saga, du är alldeles för ung för att behöva tänka på avskedsbrev, jag önskar av hela mitt hjärta att det kunde ske ett mirakel och att du får stanna kvar hos oss.
Trots att du är så ung så har du gjort ett stort avtryck. Vi är många som har följt och följer din kamp. Ett finare avskedsbrev än din blogg kan jag inte tänka mig.
Men det finns en sak du kanske kan göra, om du vill lämna något mer efter dig. Jag miste min älskade pappa för 12 år sedan och saknar honom oerhört. Minnena av honom är många och starka, men jag önskar att jag hade några filmer med honom. Saknar att få höra min fina pappas röst och hans skratt! Så, om du orkar: spela in några filmer till din familj och dina vänner. Största kramen till dig, vackra människa. ❤️ Jag tänker på dig och din familj och skickar styrka och kärlek. /Helene