Att inte våga tänka framtid

Jag vågar inte tänka framtid. När jag pratar om min framtid pratar jag oftast inte längre än ett halvår. För jag vet ju inte hur lång tid jag har kvar här på jorden. Har så otroligt många tankar om detta. Har under hela mitt liv byggt upp mitt framtida liv med barn, ett hus, och en hund, ja det där "vanliga" livet. Det har verkligen varit solklart för mig, men nu finns inte den planen där längre. För jag har ju i stort sett fått sagt till mig att det troligtvis aldrig kommer bli så.

Funderar väldigt mycket på skolgång i höst. Det är ju planerat att jag ska gå i skolan, men hur gör jag om jag får ett dåligt besked?! Känner mig inte alls "sugen" på att lägga min sista tid på att stressa i skolan, om jag ändå inte kommer få användning av det.

Tycker det är superjobbigt att prata om kommande år. Till exempel vad man vill jobba med när man blir äldre, eller något liknande. "En sådan där bil vill jag ha när jag får körkort". Kommer jag hinna ta mitt körkort? Undviker helst det ämnet, men ändå dyker det upp rätt ofta. Och då påminns jag om allt det jobbiga som jag gått igenom det gångna året. Ingen vet ju något om min framtid, och det är det som är så läskigt.

Det är ju både bra och dåligt att leva i nuet. Man tar ju verkligen vara på stunder här och nu, och man skjuter inte upp saker som man vill göra. Men jag tycker det är otroligt jobbigt att planera saker, för jag har ingen aning om hur jag kommer att må om två månader.

Kanske verkar det som att jag är jättedeppig just nu, därför vill jag bara klargöra att så inte är fallet. Jag är rätt glad just nu. Men dessa tankar har snurrat runt i mitt huvud ett tag, och jag vill dela med mig. Bloggen är ju trots allt min dagbok.

Kramis!

Kolla denna sötisen! Tyckte han såg ut som en liten Yoda, ni vet från Starwars filmerna haha!