Andningsbesvär, panik, ångest

Förra inlägget postade jag runt halv sex på morgonen. Vad gör Saga uppe då kanske ni undrar?! Jo, jag låg uppe heeela natten. Hade så mycket tankar och ångest som snurrade i huvudet och kunde därför inte sova. Men eftersom jag inte hann med bloggen på kvällen så fick den sysselsätta mig. Lyckades somna till lite på morgonkvisten, men sov nog inte mer än två timmar.

Dagens första "aktivitet" var en dusch, och jag fick hjälp av två sköterskor. Tyvärr kändes detta inte alls något bra, och jag var gråtfärdig när vi var klara. Det kändes verkligen inte som att de såg mig, en 17-årig tjej som kanske inte tycker det är världens roligaste att tvingas blotta mig. Som ni förstår inte en sådär jätterolig känsla. Är ju nu inte supertaggad på nästa dusch här..

Efter duschen var det dags för alla jäkla omläggningar, brännsåren, bölderna, portnålen, picc-linen osv. Jag hade redan ont, efter ansträngningen i duschen, och fick bara ondare och ondare ju mer tiden gick. Klickade på pumparna så ofta det bara gick, men smärtan fortsatte stegra trots detta. När de höll på med omläggningen på ryggen bröt helvetet löst, och smärtan gick från noll till hundra på någon minut. De gjorde klart omläggningen, och jag lade mig försiktigt på sängen, där jag började storböla/skrika. De sprutade in all medicin som fanns ordinerat. Trots det lade sig inte smärtan ett enda dugg och inget ville fungera. Fick sådan panik när smärtan bara fortsatte att stegra, visste inte vad jag skulle ta mig till. Efter 1,5 timme lidande lyckades de tillslut koppla på ett dropp med sömnmedel, som gjorde att min trötta kropp tillslut slocknade.

Sedan är resten av denna dag väldigt dimmig för mig på grund av droppet jag fick. De ville nämligen ha kvar det under hela natten ifall något utbrott skulle hända igen. Något jag satte stopp för då jag tyckte det var så otroligt obehagligt. Jag bad dem koppla bort det redan på kvällen så att jag kunde kvickna till. Min vän Johanna kom iallafall förbi och var med mig i några timmar. Ja, nu sov jag ju typ dock under hela hennes vistelse, men jag uppskattar ändå hennes sällskap väldigt mycket. Lilla Lovetuss och hans pappa kom också förbi en stund. Fortfarande var jag helt dåsig och var inte vaken mycket, men en kram och puss hann jag iallafall få. Fick dessutom ett litet unicorn, som han hade köpt till mig på sin klassresa till Skansen, hjärtat mitt! :)

När vi skulle följa med Johanna ut till dörren, för att säga hejdå, möttes vi av världens presentbord. Presenterna var till mig, och avsändarna var några bloggläsare. De hade alltså kommit hit och dumpat av sakerna, och jag kan säga er, det var inte lite. Allt man kan tänka sig, snacks i all form, nagellack, ansiktsmasker, massa blommor, en stor heliumballong med mitt namn på och ja, massa mer. Vi lånade in ett litet extrabord att ställa alla grejer på då det var så mycket att det ej fick plats. Vill ännu en gång bara tacka för allt ni gör, ni är helt fantastiska! <3

Sedan var det läggdags igen. Jag var skittrött, trots att jag i princip hade sovit hela dagen. Men när jag väl lade mig gick det inte att somna. Jag har länge känt att jag har haft problem med andningen, som om kroppen inte riktigt kan hämta upp syret jag andas. Kan koppla bort/glömmer detta under dagen när jag är vaken, men fokuserar på det när jag väl lägger mig ner för att sova. Då stressar jag upp mig ännu mer och får smått panik, vilket bara gör andningen ännu värre. Försökte somna i tre timmar, men blev otroligt frustrerad när det inte gick. Vid 01 fick jag lov att ta en insomningstablett och syrgas av sköterskan, och kunde då äntligen somna. Vaknade igen vid 05.15 och hade efter det ännu en gång svårt att sova. Fick hjälp till toan och med medicinerna, och därefter bäddade hon om mig igen. Sov sedan till och från under förmiddagen, tills jag tillslut gav upp och "vaknade för dagen".

Sedan kom min vän Amanda, Jenny, och lilla Rocky hit för att muntra upp mig lite. Min energi har nämligen varit nere på noll, då jag verkligen känner mig hundra gånger sjukare här på Hospice. Vi beslutade oss för en utflykt till Jennys syster och familj, som bor nära. Huvudsyftet var faktiskt för att jag skulle få något i magen. Jag hade nämligen inte fått i mig något på ett helt dygn, då suget på mat verkligen inte existerar här på hospice. Så ja, de erbjöd mig mat, och vi åkte dit haha, jag, Amanda, Jenny, och såklart Rocky. Det slutade med att vi spenderade vår midsommar hos dem, vilket var otroligt trevligt. Så skönt att få komma ut från sjukhusets väggar, få byta ångest mot lite liv. Vi fick det faktiskt väldigt trevligt, spontant och mysigt. Sent for vi hem, och jag sitter just nu med Amanda inne på rummet, som ska sova här med mig. Så ja, det var allt för denna gång, vi hörs snart igen!

Gillar