Älskade vänner!

Söndag 1/7

De senaste tre dagarna har jag somnat så fort mitt huvud nuddat min kudde utan att överdriva, varit så sjukt trött. Sovit så otroligt bra hemma dessa dagar, verkligen så värdefullt att få vakna upp utvilad. Dessvärre vaknar jag upp sjöblöt varje morgon, spelar ingen roll att jag både har AC och fläkt på, ändå alltid lika svettig. Vaknar i panik av att allt bara klibbas mot min hud och det enda jag vill göra då är att slänga mig i duschen. Dessvärre är ju duschen ett väldigt stort moment som är omöjligt att göra varje dag då det tar så mycket energi.. Så ja, då går man runt och känner sig hur snuskig som helst istället..

När jag vaknade blev jag överdrivet sugen på scones. Och vad gör man då?! Jo, man fixar det! Så jag ställde mig och bakade helt enkelt. Sedan satte ja, Alva och Jenny oss och åt en mysig frukost. Får man ens får kalla det för frukost om klockan är halv ett haha?

Därefter kände jag att jag var tvungen att ta mig en dusch ändå. Mitt hår var fortfarande helt fuktigt av svett efter natten. Eftersom det är mycket kraft som går åt när jag duschar bestämde vi för att göra det i etapper ifall det skulle varit så att jag inte orkade göra allt på en och samma gång. Så med hjälp av Alva fick jag mjuka och rakade ben och jag behövde då inte ens lyfta på rumpan utan kunde sitta kvar i rullstolen. Kände mig fortfarande väldigt pigg efteråt och vi bestämde oss då för att köra på nästa steg - tvätta håret. Förutom att jag fick lite nackont gick detta också väldigt bra. Så ja, då drog vi helt enkelt det sista steget också - kroppen. Kändes skönt att få skölja av sig innan omläggningarna då jag annars hade behövt paketerat om dom vilket tar så mycket onödig energi.

De kom precis i rätt tid, knackade på dörren precis när vi stängde av duschen. Så medan de "dukade" upp klädde jag på mig. Känns lite uttjatat att skriva om alla dessa omläggningar varje dag haha. Men kan iallafall berätta att jag faktiskt tycker att det blivit lite lättare nu, att det inte längre ger mig den där grova ångesten utan att den faktiskt blivit lite bättre och lättare att ta sig igenom.

Efter HSV hade varit hos oss gick vi ut på promenad med lilla Rocky och sedan satte vi igång med mitt favoritmoment - packa. Finns inte mycket som gör mig så stressad som att packa. Hade som tur var världens bästa tjejer som kunde hjälpa mig med detta. Hade aldrig klarat det själv. När vi skulle packa ut i bilen så försvann min energi helt och hållet. De hjälpte mig in i bilen och jag somnade på en gång, inte ens hann dom starta bilen. Fick mig iallafall en liten tupplur in till stan där vi mötte upp mamma. Därifrån tog vi en promenad till en restaurang där vi stannade och åt. Mycket restaurangbesök på sistone kanske men det är verkligen livskvalité för mig. Och detta vill jag tacka er enormt för då vi aldrig haft råd att äta sådan god mat om ni inte hade hjälpt till. Så oerhört tacksam!

Efter ett godisstopp åkte vi sedan tillbaka till Hospice allihopa. Där avnjöt vi den sista solen på balkongen samtidigt som vi ritade klart det allra sista på min tavla. Någon som minns den? Påbörjade den typ för mer än ett år sedan då jag hade lite för mycket fritid. Men sedan lades den åt sidan och har stått orörd tills några dagar tillbaka. Då tog vi tag i det allihopa och det var verkligen så mycket roligare att göra den tillsammans. Trodde verkligen inte att jag skulle hinna med att göra klart den och jag är därför så oroligt glad att vi lyckades med det. Är verkligen så kär i den och nu pryder den mitt rum här på Hospice.

Har fått mycket kritik över länder som saknas osv haha. Men ja, lätt att rita massa små öar är det inte. Men helheten är fin iallafall!

Måndag 2/7

Fick inatt sova riktigt bra och ostört, vaknade till vid 09 och låg därefter och drog mig i typ två timmar haha. Ville nämligen inte väcka Alva som sov så gott. Men när klockan började närma sig 12 blev jag för rastlös och ville komma upp ur sängen och få på mig lite kläder. Då vaknade Alva också till liv och vi började dagen med en liten promenix med vovven. Efter det blev det lite välbehövlig frukost och sedan var det bara att vänta. Det var både omläggningar och en rond som skulle ske innan jag kunde röra mig någontans. Dessvärre går ju allt i snigelfart här och jag behövde vänta i flera timmar. Det är så mycket tid som bara går till spillo vilket gör mig så frustrerad och stressad.

Planen för dagen var att fly härifrån ett tag, bli kidnappad av en familjekompis till oss. Det började ju dock inte så bra. Vi hade bestämt oss för att träffas klockan två och att det då bara var att sticka härifrån. Istället fick hon vänta i två timmar och jag skämdes verkligen över det. Men mycket kunde jag inte göra åt saken tyvärr. Omläggningarna och ronden behövdes ju göras innan jag stack. Hon förstod ju helt klart men tycker fortfarande att det är så tråkigt när det bara spills värdefull tid.

Runt 16 kom vi äntligen iväg, väldigt mycket senare än tänkt men iväg kom vi iallafall. Vi åkte till Gränby (chock?) där vi gick på jakt efter ett par nya skor/tofflor till mig nu när jag inte längre får på mig mina skor då jag är så svullen. Någon fin tröja och klänning var jag också på jakt efter eftersom jag har rätt dåligt med kläder nu när jag gått upp så mycket i vikt. Dessvärre hittade jag endast tofflorna, men det var ju ändå någonting. När energin började försvinna gick vi och laddade lite med käk och sedan avslutade vi med en runda på ICA då godis-förrådet på Hospice började ta slut haha.

Påväg tillbaka blev det ett stopp hemma hos Amanda som vi kidnappade. Hon fick bli mitt sovsällskap denna natt. Som ni kanske märkt så sover jag alltid med någon varje dag. Anledningen till det är för att jag annars känner mig så ensam och hjärnspökena kommer, och dessutom trivs jag ju otroligt bra i deras sällskap. Är så glad att de är så flexibla och kan sova med mig så ofta. Mina fina vänner! <3

Men nu ska både Amanda och jag sussa! Vi hörs! <3

Gillar