Allt för Barncancerfonden

Idag var planen att gå upp tidigt för att ha gott om tid på mig att förbereda mig inför dagens roligheter. Klockan stod på nio, men denna latmask kom inte upp ur sängen förrän klockan 12.. Det är sådana här gånger jag syftar på när jag bokar något med någon och säger att jag "kanske" kan. "Vadå kanske?!" Ja, jag kan omöjligt veta i förväg hur jag kommer må den bestämda dagen, och kan därför aldrig lova något till 100%. Därför försöker jag undvika att planera in saker tidigt på dagen, då det är störst risk att planen fallerar. Denna gång dock, gjorde det som tur var inget att jag gick upp lite senare, det blev något stressigare bara.

Började dagen med två härliga tacos från gårdagens middag haha. Sedan en snabbdusch, lite smink, lockning av hår, och världens beslutsångest av klädval. Lyckades dessutom i sista sekund slänga ihop en kladdkaka på typ fem minuter. 14.55 kom jag nämligen på att jag inte hade något att bjuda på till mina gäster haha. Vid tre rullade Aron Andersson in, och inte kort därefter kom producenten och filmaren. Nu kanske ni blir lite nyfikna på vad vi hittade på. Jo, såhär är det! Aron ska i år, köra både Nattvasan och vanliga Vasan. Han kommer i samband med det samla in pengar till sin insamling till Barncancerfonden. Och för att folk ska få vetskap om detta så behövs det ju såklart lite "marknadsföring". Så därför behövdes det lite material till det.

Kan erkänna att jag var riktigt nervös ändå haha. Har ju sakta men säkert blivit lite säkrare framför kameran, men då har jag ju fått suttit själv och pratat, och kan dessutom börja om och klippa hur jag vill. Därför kände jag mig denna gången lite mer nervös när jag skulle stå framför andra och showa. Som ni kanske vet sedan tidigare så har jag ju världens scenskräck. Är rädd för att glömma bort ord, eller på något sätt misslyckas framför alla haha. Inte för att det brukar bli så, utan det är mest känslan.

När vi lyckats fått ihop alla mikrofoner, lampor, och rekvisita, satt jag där mittiemot Aron i köket och nästan skakade haha. Sedan började vi samtalet, en dialog mellan oss. Allt flöt på hur bra som helst, utan några konstigheter. Blev, medan jag satt där, lite imponerad över mig själv haha, över hur trygg jag ändå kände mig. För detta har jag Aron att tacka! Så mycket enklare att sitta med en person som är ens kompis, och som dessutom själv känner sig trygg framför kameran. Det smittar liksom av sig lite.

Efter att jag och Aron spelat in vårt samtal ville producenten ha en ensamintervju med mig. Om jag hade vetat om det i förväg hade jag nog inte gått med på det haha. Men eftersom jag nu hade fått värma upp innan tillsammans med Aron så kändes det lätt som en plätt, klart jag fixade lite till. Och vet ni, jag blev själv lite ställd av en reaktion jag gjorde idag. Jag började nämligen gråta mitt under samtalet. Det händer ytterst sällan, då jag är så van vid att prata om det jag går igenom, det är ju liksom min vardag. Men ja, det hände! Frågan som rörde upp allt var "Vad är det allra jobbigaste med sjukdomen?!" Och då berättade jag om hur otroligt smärtsamt det är att se hur mycket mina nära och kära lider på grund av att jag lider så mycket. Men kanske var det bra och rörande att fånga på kamera. Hoppas på det iallafall!

Medan jag gjorde intervjun var mamma och Aron iväg till affären för att handla kvällens middag. Ni kan ju bara gissa lyckan när jag såg vad de kommit hem med. Oxfilé, rotfrukter i ugn, och en fräsch sallad, min absoluta favoritmat! Kommer inte ens ihåg sist jag åt det. Varit påväg att köpa, men alltså priserna är ju makalösa. Kanske är det bra att det kostar lite mer, annars hade jag nog ätit det var och varannan dag haha. Gissa om det var smärtsamt att stå och vänta på att maten skulle bli klar! Stod typ och dreglade över spisen haha.

När maten väl stod på bordet stannade den inte länge där haha. Herregud vilken matkoma jag fick. Låg hängandes över en stol i säkert en halvtimme, då jag mådde så fruktansvärt illa. Vet inte alls vad det är som gör det, illamåendet alltså. För de kommer då och då, ibland går det jättebra att äta, och ibland blir jag superdålig. Men värt det trots matkoman, ja, det var verkligen!

Härlig middag, en liten kort fotografering, och mellomys fick avsluta denna dag. Aron satt sig för ett tag sedan i bilen på väg hem. Stackarn har flera mil att köra, kändes så taskigt att släppa iväg honom! Kommer somna vilken sekund som helst då jag är helt slut efter denna dag! Så, godnatt på er, hoppas er lördag varit fantastisk!

Gillar

Kommentarer

Åsa Sellén
,
Vilket härligt team ni är du och Aron.
Åsa Sellén
,
Underbart! vilket härligt team ni är tillsammans du och Aron. Ni är oxå lika varann,du har fått en storebror till. sköt om dig fina trevliga Saga.💕
H
,

Du och Aron alltså, vilka förebilder. Ni är såna underbara kämpar! 💛

Sofia
,
Vilken hjälte du är ❤️❤️ bra gjort med intervjun! Du ska va superstolt över dig själv!
ellapihl
ellapihl,
vilken hjälte, va stolt <3
nouw.com/ellapihl
Elisabeth
,
vilket underbart par i styrka ni är!! 💛💙
Nina
,
Vad vacker du är och vilken utstrålning du har. När det är tufft brukar jag försöka använda mig av sinnesröbönen som går: "ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra. förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden." Tack för att du delar med dig. Vi människor är så dåliga på att prata om sånt som är tufft och det är så synd för det är genom gemenskap man får styrka och drivkraft. En sak jag gör i mitt liv är att spelar sällskapsspel med nära vänner. Det är ett roligt sätt att umgås på det vill jag rekommendera om du själv gillar spel och har andra runtom som gör.
Anja
,

Både Du och Aron är stora förebilder för mig och Barncancerfonden. Ni ger så mycket av Er båda för att bidra. Jag är grymt imponerad av Er. Ni är mina hjältar i den kampen. Jag kan bara bidraga med att stödja ekonomiskt. Det gör jag på alla sätt jag kan.

Rebecca
,
Vad modig du är! Kan man se på denna intervju nåonstans?
Anne
,

NI är så fina och modiga båda två. Och du gjorde det toppenbra Saga! <3