<3 droger

Förlåt för att jag lämnade er med världens cliffhanger, men som sagt så ville jag att detta inlägg skulle göras utförligt.

Ligger just nu bunden i en sjukhussäng, och kan inte ta mig härifrån. Anledningen?! Jo, jag råkade i måndagskväll ramla i badrummet. Min högra höft tog hela smällen, och huvudet dunkade jag hårt i elementet. Ropade lite svagt på mamma som kom springandes i full fart och hjälpte mig att resa mig upp. Det som gjorde ont precis då var min handled och mitt huvud. Kunde inte känna vart på skallen jag hade slagit i, utan det var hela huvudet som dunkade och gjorde ont. Fick hjälp med att göra iordning mig inför att gå och lägga mig och ju mer tiden gick började höften göra ont. Smärtan stegrades väldigt snabbt. Till skillnad från mina andra smärtgenombrott så högg smärtan till när jag rörde på mig. Innan har det liksom varit som en molande smärta som varat hela tiden, och inte haft någon betydelse i vilken position jag har varit.

Smärtan blev bara starkare, starkare, och starkare. Och jag kände hur paniken började komma. Mamma ringde till hemsjukvården och berättade vad som hade inträffat. Hon tog sig ut till oss så fort hon bara kunde. Medan vi väntade proppade mamma i mig massa tabletter, både ångestdämpande, morfin, och extra snabbverkande morfin.

För ungefär två veckor sedan, när jag fick min kortisonbehandling, hade jag knappt någon smärta alls. Jag satte mig då i en fåtölj som hade en lutande ställning. Efter någon timme, när jag skulle resa mig upp, märkte jag att hela min mage och rygg var bedövad och att det inte fanns en chans att jag skulle klara av att resa mig upp. Min kateter är ju väldigt lägesberoende och funkar bättre i vissa positioner. Fåtöljens position var en bra position, och gjorde att medicinen kunde flöda fram bättre. Den informationen var bra att ha då jag när jag får ont sätter mig så och då får bättre smärtlindring.

Med den vetskapen kunde jag, i mitt skadade tillstånd, lägga mig i den ställningen och hålla ut tills bolusen från pumpen började värka. Lovetuss låg och tröstade och kramade om mig. Han var precis den personen jag behövde allra mest då. Däckade tillslut av alla mediciner jag tagit och vaknade när en sjuksköterska från hemsjukvården kommit. Då var jag typ helt borta i huvudet, hade dubbelseende och var yrslig. Jag vet inte om det var medicinerna eller slaget mot huvudet som orsakade det, kanske en blandning. Kommer iallafall ihåg att jag flummade en massa och klappade henne i håret och frågade varför hon hade så många tvillingar med sig haha. Och mycket mer efter det kommer jag inte ihåg.

Chockad blev jag när jag vaknade igår morse och hade ännu ondare. Var säker på att det skulle ha blivit bättre. Kom iallafall upp på fötterna med hjälp av gå-bordet. Behövde nämligen upp och kissa, och det var verkligen inte jätteroligt, för mig är det nämligen inte bara att slappna av utan jag måste typ "krysta" ut det vilket inte är sådär jätteskönt när bäckenet gör ont. Det blev frukost hängandes över gå-bordet och sedan inväntade vi hemsjukvården, som igår kom ut med en läkare och en ssk. Allt jag ville göra var att lägga mig ner i sängen igen men fick stå ut tills de kom. Vet inte hur jag hade klarat mig utan gåbordet alltså. Stod och hängde och kunde verkligen inte belasta högra benet.

HSV kom och läkaren undersökte mig. Hon misstänkte då en spricka i bäckenet och bokade därför en akutröntgen. Sen sa läkaren att om det är en spricka så kommer smärtan bli värre under dygnet. Sedan åkte de iväg igen och det var bara att vänta och se vart smärtan tog vägen. Resten av dagen tillbringades i sängen, och som läkaren sa så ökade smärtan snabbt.

Smärtan blev outhärdlig, och jag ville åka in till sjukhuset. Problemet var bara att sjukhuset inte har sådana sängar som jag behöver, med det speciella ”bioläget” som funkar bäst för smärtlindringen. Så vi visste inte riktigt hur vi skulle lösa det, för jag behövde en specialsäng + smärtlidring. Och båda två kunde jag inte få. Smärtan blev bara värre och värre, och inte heller var det smärtan utan också ångesten.

Mamma ringde till HSV och bad om hjälp, det måste ju kunna gå att hitta en sådan säng någonstans på sjukhuset. De ringde runt och lyckades hitta en säng tillslut. Sedan åkte de hem till mig för att förbereda. För att de skulle kunna smärtlindra tillräckligt ville de sätta en kateter på mig. Men jag vägrade verkligen det, usch och fy, att man inte ens kunde få kissa själv. Dessutom tror jag helt ärligt att jag fick trauma av förra gången i höstas. Nödvändigt var det dock eftersom jag hade så ont, och det var en riktig ansträngning att komma upp ur sängen. Efter mycket tjat gick jag med på det tillslut, men jag gav också ett ultimatum. Jag ville bli så nerdrogad så att jag inte skulle bry mig om vad de gjorde. De gick mig till mötes, drogade mig, satte katetern, och sedan fick jag åka ambulans in till Uppsala.

Ambulansfärden gick bra, mamma satt i fram tillsammans en av killarna och jag i bak såklart med en annan. Han var inte sådär jätteroad över mitt onyktra jag. Han måste varit trött eller något för jag är annars rätt charmig haha! ;) Kom fram till sjukhuset där jag fick ordentligt med smärtlindring, och somnade sedan gott.

Skriver mer imorgon om resultaten vi fick idag. Nu ska denna lilla knarkaren sova! Natti!

Första bilden hade jag ont, andra bilden var jag hur lycklig som helst.


Hög som satan och då skulle man såklart låna ambulanspersonalens glasögon. Visst är jag lite fin ändå haha?! Okej, en applåd till mig som visar denna bild för tusentals människor! hehe! ;)

Gillar

Kommentarer

Malin
,
Styrkekramar❤❤❤
Frulindhamn
Frulindhamn,
alltså näej vilken jäkla otur 😩. så bra att de hittade en säng! 💕
nouw.com/frulindhamn
ullijonsson
ullijonsson,
lilla gumman räcker det inte med din otur nu,skönta att dom hittade en säng till,misstänkte nästan det som läkaren trodde en ev spricka,har jobbat med höftskador i 13 år 💖 styrkekram till dig ❤️
nouw.com/ullijonsson
hildahedlund
hildahedlund,
Bäst är du❤️
nouw.com/hildahedlund
Madde
,
Vilken otur du har. Hoppas det slutar på bästa sätt💛. Måste oxå säga jag såg en filmsnutt på Facebook med Dig och Aron, Du som kämpar med ditt💛 och Aron kämpade med vasaloppet 💙 Vilka starka förebilder Ni två är💛💙. Ni är 🌟🌟.
Anki
,
Du är allt gööör bäst du!!! Kram ​
norabaath
norabaath,
bästa du! och underbar bild på dig med ambulansperonalens brillor hahah ❤️
nouw.com/norabaath
Veraniemandius
Veraniemandius,
❤️ din stora kämpe!❤️
nouw.com/veraniemandius
annahults
annahults,
styrkekramar!!❤️
nouw.com/annahults
Johan
,
det var min pappa som hämtade dig, han sa att han va imponerad av dig. 😊